Soliga dagar....

...som dessa vårdagar vi har nu får mig att verkligen att längta efter en trädgård. Det är underbart att kunna vara ute i skogar, vid sjöar och promenera fint i parkerna eller gå på stan och bara ha det bra. Så sant. Men inget är som trädgårdar och då helst den trädgården därhemma. Ja,ja, jag vet att den finns inte mer och att den tiden är slut....men....ändå. Men ändå! Man bär ju som sagt på minnen och det är många av olika slag och jag har kommit på att den här lägenheten här uppe hos kajorna är en bra plats att sitta och minnas på. Fast på ett positivt sätt. Bara att kunna få berätta lite och sen själv gå omkring bland gamla foto och avtryck från en tid man saknar...som den här jag tänkte röra mig runt lite i denna natt. Man borde inte sova när försommarnätterna är här, sa alltid min lilla mamma. Hon var klok, hon.Man får ta vara på det lilla, sa hon och älskade vildgräsen som rörde sig mjukt i vinden.
Jag har försökt lära mig om ödmjukhet och tacksamhet av henne men jag når nog aldrig hennes nivåer. Hon lärde mig så mycket och det var också de sista ord jag skrev till henne. Jag är säker på att hon läste den raden och log, så där stilla som hon brukade göra.
Önskar du var här och kunde prata förstånd med mig som du alltid försökte göra men jag var envis och skulle alltid ha det på mitt eget vis. Fast så roligt vi hade och så mycket vi  kunde skratta tillsammans och inga hemligheter hade vi. Den bästa lilla mor man kunde ha.
Vi läste böcker och det var faktiskt hon som tjatade på mig att läsa tjocka romaner redan som strulig och oregerlig tonåring. Läs den här, sa hon och la en jääättetjock bok i mitt knä. Aldrig i livet,tyckte jag...men jag läste den.från pärm till pärm.Minns inte titeln men det var en författarinna som hette Pearl S Buck som hade skrivit den och efter det ville jag ha mer. Så jag lånade böcker på biblioteket och det var en plats jag tyckte om att vara på. Helst lite äldre biblioket, lite mörka, dammiga så där. Fast då fick man söka sig till antikvariaten och det fanns gott om den både i Stockholm och i Malmö.
Men det var en annan historia och jag bara sitter här och skriver och har funderat lite på vad jag ska hitta på att skriva om....egentligen. Jag har gjort mappar av scannade foto från album.Det tar en evig tid ibland. först att hitta dem, sen sätta tillbaka dem alla på rätt!!!! platser i albumen, sen ska man klippa ned dem, beskära dem och få ned alla dom där pixlarna. Och skapa ny mapp för färdiga foto av olika saker o ting, typ. Jaha....så...jooo....som sagt. När det börjar bli sommar...det är då saknaden efter trädgården blir som svårast. Så jag letar i mina små mappar och så klart finns det foto från en tid av ljus och väldigt mycket inspiration av alla slag. Man målade. Både väggar, tak,fönster etc etc och man målade i olja och på duk och man gjorde fint både inne..........och ute!!

                                                                                         Det lilla huset.

 Här var gästhus och här var min ataljé också. Men om det fanns gäster som inte tålde terpentin och oljefärgers ljuvliga doft så la jag undan dem under tiden. Men det var härligt att gå ut hit och dricka morgon kaffet med den besökande. Att få sitta på sängkanten och småprata medan fåglarna kvittrade utanför det öppna fönstret.

 Jag har bott på många platser och tyckt om att röra på mig men jag har bara haft två hem. Det första var mitt barndomshem så klart och det andra var detta. Jag tänker inte berätta vad som gjorde att jag inte bor där mera. Jag tiger som muren för jag vill att mina skriverier i möjligaste mån ska sprida lite glädje och ge... iallafall mig själv ett ljus i hjärtat. Tankar är ju skapande energier och ibland kan det vara svårt att bära det mörka ...men man får väl tänka att man ska minnas de ljusa stunderna blott. Det brukade min mor också säga föresten, kom jag på nu.  Så det gör jag väl. Men ändå!? .... Var gör  man av det andra?  Någon som vet? Somebody outthere? Hallo? Sen kom jag på att när jag säjer "bara två hem".. så menar jag inte att jag inte trivts i de olika lägenheter, hyrda hus eller i det där speciella och fina huset i Tyskland. Jag  trivdes vart jag kom nästan och det roligaste jag vet (visste?).. bortsett från målning då... är att skapa atmosfär där man bor. Om jag inte gör det så.............. då mår jag nog inte så bra. Då är det något som inte stämmer.     

Det växte ett jättestort pilträd just vid grinden upp till verandan.

 *berättar och pekar*

 Det fanns så mycket blommor här. Rabbatter som inte syns på bilden och vildblomster på gräsmattan och tulipaner som nästan också växte vilt och syréner i massor och sen alla dessa fruktträd! Körsbärsträd,plommonträd,äppelträd och päronträd...vinbär,krusbär och smultron bakom det lilla huset. Minns att det tog nästan ett helt år för mig att göra iordning denna trädgård och samla upp allt som inte skulle vara där och forsla bort och så räfsa upp, klippa gräs, fixa med blommor och blader och sen allt det  som huset krävde inomhus! Det tog både kraft och tid. Tror att jag målade allt ,precis allt i detta hus och jag älskade resultatet och sa för mig själv....Här ska jag bo i alla mina dagar.Det enda jag inte målade var det där blåa på boningshuset. Det skulle bli vitt, var det tänkt. (fast det syns inte här...på bilden ovan är det ett uthus och en kommande lekkoja på loftet för lekande barn. Jag köpte en sjörövarflagga och hängde där vid stegen och det blev riktigt mysigt därinne. Åtminstone för barn, helst pojkar kanske och sen för en fantasifull själ som mig. Men jag fick bara hälsa på ibland. Jag målade och målade och när det började bli höst var det konstrunda. Då kom det lilla huset (det HETTE så) väl till pass.

 Doftminnen är så bra att ha och det här fotot gör mig nästan yr av dessa minnen för det doftade sååå av höstlöv och jord och allt det som hösten är. Det fanns en öppen spis därinne och i den eldade jag gärna och helst vid de här konstveckorna. Människor som kom blev alltid förtjusta och brukade utbrista att det här var minnsann något annorlunda! Kaffet stod på och jag hade bullar att bjuda på och det var mycket prat och många intresserade som återkom flera gånger och mer än ett år.  

 Det är fotot som är snett och inte huset men min gamla kateder är med på bild och det bör den vara. Den var till stor glädje under många år.En stol fanns till och det var en snurrstol som  hörde ihop med möbeln. Här håller jag på att planera inför nästa konstveckedag och bullarna ska värmas i ugnen när morgonen gryr. Och ved skulle hämtas och vara på plats  när besökarna senare kom.  

                                                                                            

                                                                                            

                                                                                                  

 Nog vet jag att man inte lägger upp målningar på det här sättet men ikväll ville jag bara skriva lite om "det lilla huset" och om en tid som jag önskar inte tagit slut. Sen tycker jag om att försöka skapa en stämning av rörelse och ett slags nu med de här halvkonst...iga bilderna av målningar, förberedelse och så höstkvällen därute.

                                     

                                                                                                

                                                                                                   

 Så många små dukar med hustomtar jag satt och målade en tid. Jag började med en ( han som knappt syns och har grön luva på sig) till en speciellt kär liten syster som då nyss hade köpt ett hus...och jag tyckte hon behövde en hustomte som skulle bringa lycka till henne och hennes små och jag tror att det gjorde han faktiskt :)  ....och sedan fortsatte jag och till slut fick nog de flesta som jag kände lite närmare varsin liten hustomte och vad jag vet så hänger de ännu på väggarna i deras hem. Sådant är roligt att minnas. Det var roligt att måla dem också för man visste aldrig vem som skulle dyka upp på duken. Jag tror småfolket finns. Dom satt säkert bakom min axel och viskade i mitt öra. Och för det sänder jag dem denna natt ett stort tack! Jag målade så många små hustomtar att vissa tavel och ram affärer frågade ibland.."Men... är det inte du som målar hustomtar?  Det var det ju men jag målade så mycket annat också. Alltid brukade jag få inspiration genom "bilder" som liksom kom...till mig. Jag har aldrig tyckt så mycket om att måla av något. Bara ibland.

 

   När konstrundan var slut satte jag mig i köket därinne i huset och tänkte på saker och ting och njöt av hösten och hela levande livet.

   En gång tänkte jag att jag skulle ha en hemsida för de målningar jag skapat och lite annat smått och gott.

                      

                                                                                           Vem vet?          

                                                            
                                                                                                Hallå?