Fjäderpennan

söndag 7 augusti 2011

rövarspråket

Jo, det var faktiskt på facebook, detta numera så populära forum som jag för några dagar sedan eller så kom att hitta en sida där man ska trycka på den där gillaknappen, ni vet. Och den här gången handlade det om just rövarspråket. Jag tryckte på knappen. Gilla. För en gång i tiden så hade man ju himla roligt med detta språk. Sedan har detta...."en gång i tiden".....liksom alltmer fått en annan klang och innebörd för mig. För jag vet inte hur många gånger jag fösökt att förklara för folk...( och kanske för mig själv?) att tid faktiskt inte existerar. Att allt händer i ett enda nu. Det som har hänt det händer liksom än och kanske händer framtiden också på samma gång. Om man suddar ut gränserna och tidsbegreppen så känner jag att detta är riktigt och sant. Man reser liksom i tiden hur lätt som helst om man låter minnena flöda och det är väl underligt och fint att till och med doftminnen, ekona från röster, skratt och tonlägen också finns kvar. Det försökte jag säja när jag var liten men ingen tyckte att jag var riktigt klok. Men man är en envis liten skit kanske och jag håller fast vid detta. Tid finns inte. Klart vore det en Guds gåva om jag hade kunnat reda ut begreppet rent matematiskt till och med...och haft en djupare insikt i detta. Så djup att jag kunnat förklara bättre än vad jag kan. Men känslan! den har jag och en insikt på något plan nånstans som talar om för mig att jag är på rätt spår. Tänk, viken befrielse om vi alla kunde leva efter den måttstocken! Tiden finns inte och egentligen inte pengar heller. Jo, ett samhälle, en värld har byggts upp i ett begrepp om att allt kostar pengar. Papperslappar. Men allt vi behöver köpa för dessa pengar det finns ju redan? Moder Jord bistår oss med allt vad vi behöver och Hon tänker på alla levande varelser över hela planeten. Ju mer man börjar prata om vad som händer i vår värld desto mer fel inser man att så mycket är. När människorna svälter ihjäl i Afrika lever den rika sk. eliten i överflöd i andra delar av Världen. Hur kan sådant få hända?  Hur kan man leva i lyx och tycka att allt är som det ska medan andra svälter ihjäl? Har de rika folken aldrig hört talas om Karma?  Eller medkänsla?
Nej, det är så mycket som inte står riktigt rätt till i vår värld liksom. Allt är bara påhitt och gränser och skit och mög, höll jag på att säga. Det är inte riktigt sant, det heller, så klart. Det finns ännu djupa och vackra Vingslag i världen. Man får hoppas att dessa vingslag och sköna ting kan få lov att fortsätta att få finnas till.

Skit och mög fick jag inte säja när jag var liten. Fast det gjorde jag ändå när ingen hörde. Faktiskt brukade jag till och med säja Sörens skit och mög! Men vem i all sin dar var då denne Sören?  Någon som känner honom? Han, Sören?  Hundan fick jag inte heller säja. Det var väl hundan också! Men vad betyder hundan? Det verkar inte vara nån som vet och inte någon av dem som sa att man inte fick säja det heller.
Då kunde det vara bra att kunna rövarspråket för då kunde man ju säja vad man ville, om man nu ville det. Fast det blev förståss himla långt och invecklat. På rövarspråket blir Sören tex...Sosörorenon. Kokanon dodu poproratota rorövovarorsospoproråkoketot? Shit.Att man orkade! Men det finns inte mycket underbarare än att få fnissa tillsammans. Inte när man var barn och inte nu heller. Egentligen.
Glada fniss är frisläppta energier. Det flyger som lätta älvor med stjärnor i kjolen.

När man sitter och skriver så här minns man allt möjligt. Som att då när man var liten så hade vi sommarbarn. Varenda sommar faktiskt. Det var barn som kom från någon större skånsk stad , som till exempel Malmö. De behövde komma ut på landet, sades det. Och det verkade vara sant för de ville komma tilbaka, sommar efter sommar. Ibland grät de när de skulle hem, minns jag. Det började nog så att en del barn som bodde i byn skulle på koloni, däribland min bästa kompis. Jag saknade henne grymt men jag vägrade att åka på koloni. Hon ville inte heller, minns jag. Men det hjälpte tyvärr inte. Så då blev det bestämt att vi skulle ta emot sommarbarn. Det var mycket spännande och jag var nästan rädd. Tänk om hon inte är snäll då?, tänkte jag. Men det var de. Allihop.

                                                                                                          
Alla är så fina men jag börjar tro att man passade på att klippa av mig mitt långa hår varenda gång kameran skulle komma fram. Och jag som aldrig ville bli klippt! Men det var visst så att en av tjejernas mamma var damfrisörska så jag kom inte undan. Men där skulle jag vilja ha ett litet snack med......hm.....Jodå,, jag minns det där. Jag tiggde och bad och jag grät och jag sprang och gömde mig! Men jag skulle bli fin i håret! Punkt slut. Men angående detta har jag fortfarande samma åsikt. Och sen alltid när man skulle fotograferas. Skit och mög!

Ibland skulle sommartjejerna hämtas på tågstationen i stan. Jag minns speciellt en liten tjej för hon svor så förbannat. Fy fan,vad långt det var, sa hon när hon steg av tåget. Det blev en del tillrättavisningar. Men hon var go och fin och vi hade mycket roligt. Det var bara så att hon var van vid att prata så där. Annars så var hon precis som vilken annan liten tös som helst så klart och hon hade många roligheter för sig. Och jag minns Katarina. Hon var något äldre och väldigt duktig i skolan. Det var hon som lärde mig rövarspråket föresten. Hennes familj lärde vi känna väl och vi reste flera gånger ned till Malmö för att hälsa på. Hennes mamma var en mycket trevlig dam. Det var föresten härligt att resa till Malmö. Vi brukade också bo hos en av mors gamla väninnor och hon var också både snäll och trevlig. Hon bodde mitt i stan och på morgnarna brukade jag få springa ned och köpa nybakade bröd i bageriet, där på hörnet. Aldrig att man glömmer den ljuvliga doften! och den oäääändliga sommaren, den stora staden, alla bilarna, alla ljuden, så många människor och parkerna och alltihop!  

                                                                                                          
Sommarminnen är bra att ha och ikväll när jag gick runt i stan började det regna igen. Men det är ju varmt i luften och jag tycker om sommarregn.Det doftar så gott och vad gör det om man blir lite våt och vad gör det om man trampar i några vattenpussar. Det är ju sånt som är en del av sommaren. Fast det har regnat väldigt mycket denna sommar. Man börjar hoppas på en riktigt solig augusti och en lång vacker höst. Sommaren kan vara ljuvlig men jag tror nästan att jag tycker bäst om hösten. Det är färgerna, det är dofterna och det är en stillhet som jag trivs i. En tid för långa promenader.

Egentligen har jag ett himla humör. Är nog en sån som kan bli ettrig och totalt rosenrasande på ett ögonblick. Det finns de som påstår att jag liknar ett ilsket bi. Och man skrattar när man säger det. Fast å andra sidan brukar ilskan inte vara så länge och långsint är jag aldrig någonsin. Men vissa saker kan reta gallfeber på mig och det är tex Com Hem! Dom verkar då inte ha någon som helst koll på vad det är de håller på med och jag har blivit av med både telefon och internet tre gånger nu, på mindre än ett år. Det senaste intermezzot inträffade för...typ...två veckor sen ungefär. Man får ringa dem på mobilen och be dem vara så vänliga att ringa tillbaka. Oftast gör de det eftersom samtalen kan bli rätt långa. Sist fick jag rådet av en kille på tråden att jaha...det är nog den där lilla svarta sladden som måste bytas ut.Är den varm? inte? Ja, men då är det nog den det är fel på. Vi ska skicka en ny.Tack så hemskt mycket! Så väntar man. Det är inte trevligt att sitta ensam utan telefon, kan jag tala om! Efter en tid ringde jag igen. Alltså...det var en sladd....när, när ,när kommer den? Då börjar en ny förklaring för människan man pratar med vet ingenting om saken, så klart och efter lång förklaring så säger hon att men...nej....sladd? Varför tyckte han att du borde få en ny sladd för?  Det har jag aldrig hört talas om! Nej, det är nog inte sladden det är fel på utan det är nog modemet. Jaha. När får jag modemet då? Vi ska skicka modemet så fort som möjligt. Ja, vi förstår att det är ett problem att vara utan telefon...och internet. Vi ska skicka modem. Så äntligen kommer ett papper i brevlådan och man går och hämtar i kiosken....var tog posten vägen!!!????......hämtar hem sladden och testar för säkerhets skull men som hon sa så hjälper det mycket riktigt inte med en ny sladd. Det är modemet det är fel på. Dagarna går. Dagarna går. Så äntligen kommer ett nytt papper i brevlådan. Wow! Jo, jag skulle hämta ut ett paket från com hem, sa jag och lade papperet på disken. Killen tittar på det, läser...granskar....går in i föråden och kommer tillbaka tomhänt. "Det här har du redan hämtat ut.", säger han. Nej,säger jag. Jo, säger han. Nej, säger jag.Det har jag inte. Och så berättar jag hela historien om sladden och modemet för honom och han lyssnar och tittar sen på papperet igen. Men numren stämmer inte, säjer han. Enligt dessa nummer så har du redan hämtat ut det här paketet. Nej, säger jag. det har jag inte. Jag skulle hämta ett modem. Nu kommer en kvinna in och han får hjälp. Hon kollar numren och säger att det är fel nummer. Men det är numren till sladden som står där. Jag skulle hämta modemet. Sladden har jag hämtat. Hon går tillbaka in i förrådet och efter en stund kommer hon ut med ett paket. Mitt paket. Modemet. Hon håller med mig. Dom på com hem vet nog inte vad de sysslar med. Men jag tar lyckligt mitt paket under armen och skyndar hem. Drar ut sladdar, letar sladdar och sätter ihop igen och håller andan!!...........................................nej. ...................stänger av alltihop. Starta om. ................................håller andan. ( snälla, snälla, snälla.......) ..........äntligen. Äntligen.Äntligen. Telefonen vaknar till liv. O, internet!
......................................
För några dagar sedan fick jag ett papper från com hem. Mitt paket har kommit. Jag har inte hämtat ut det. Vad är det i det paketet? Ett nytt modem antagligen? Nu ska allt skickas tillbaka till com hem. Det trasiga modemet, de sladdar jag fick men inte behövde och den sladd som låg i tillsammans med modemet. Plus det som jag inte hämtat ut. Det ska stuvas ned i den lilla lådan,tejpas ihop...ok. Portot betalt.
Sånt tycker jag tex inte om. Och jag tycker inte heller om när någon är sjuk och efter många många om och men slutligen blir inlagd och då måste dela rum med någon som är grymt förkyld. Detta är en så lång historia att berätta om man skulle ta det från början så jag bara säger att om man redan har problem och är sjuk och man har ont så ska man inte behöva bli nedsmittad av någon man måste dela rum med. Och om man har svårt att sova p. g .a smärta ska man inte behöva dela rum med någon som stiger upp på natten och drar undan förhänget som finns runt sängarna. Om man redan fått värktabletter,sömntabletter,morfin och penecillin och ändå inte kunnat sova ska man inte behöva komma hem sjukare än vad man var när man kom dit. Sådant tycker man inte om och den som det drabbar får kämpa för livet. Faktiskt.
Men annars är allting bra. Som han brukar säja. Och själv brukar jag inte heller sitta skriva här om saker som jag kan bli uppretad på. Det finns ju så mycket annat att tänka på och hur mycket som helst att skriva om. Men det gjorde jag nu och det kanske inte gjorde någonting eftersom det säkert inte var någon som tog åt sig och det alltså är ingen som blev sårad. Men jag tycker tex inte om personer som gör så. Det borde vara förbjudet att använda forum som facebook eller detta eller något annat forum för den delen för att försöka smutskasta någon. Om man själv verkligen inte förstår detta så borde någon tala om det för personen ifråga, en gång för alla. Det ÄR och VAR  inte okey. Och sådana människor vill och behöver jag inte ha i min omgivning. Som sagt.
Vissa saker och ting mår jag illa av. Om det är så att jag kommer på att jag faktiskt inte tycker om en speciell människa av någon anledning....................då antar jag att man tar upp "problemet" privat och sedan är den saken ur världen. Man skriver det inte här. Och inte på facebook heller. Hur dåligt kan en människa uppföra sig och sedan ändå gå omkring och tycka att man tillhör den goda sidan?
Som sagt. Vissa saker kan göra mig på väldigt dåligt humör.


                                                                 Behandla andra så som du vill bli behandlad själv.
                                                               
                                                                Gör vad du vill så länge du inte skadar någon annan.
              
                                                                    Du skall älska din nästa så som dig själv.






Skit och mög. Tacka vet jag rövarspråket. :)




















9 kommentarer:

Wilda Och Marie sa...

Härliga sommarminnen ♥ Fina foton.
Funderar över ditt Com Hem,
ja vilket skit och mög *fniss* Finns det verkligen inget bättre bredband som du kan anlita..??
Förstod jag rätt så har J legat på sjukhus..igen!!
Inte roligt...
Kram ♥

Living Soul sa...

Ja,systra där.Det är nog den där Sörens skit och mög som far runt i luften. Man får väl bränna lite sweetgrass och salvia. Tobak skadar nog inte heller :)

Wilda Och Marie sa...

Tobak skadar så mkt mer än man tror och är nog Sörens verk :) så håll dig till salvia och sweetgrass :)

Wilda Och Marie sa...

"Jojagog eoejoj totalolaror rorövovarorsospoproråkoketot".

Living Soul sa...

ha!det gör du ju visst och inte snubblar du på målet heller!....tobak....man ska ju bränna den! icke röka den...Du som strödde salt runt knutarna glömde du tobaken den gången? Jojagog älolsoskokaror dodigog, lilla du *skrattar*

ulla sa...

Sommarminnen,ja det härligt utom att du blev av med håret. Och åka till koloni var inget att längta efter..jag vet jag var där..=)) Och rövarspråket kokanonitott eller ngt ,, var rätt häftigt.
Svära var fullt,mög o skit,hemma fick vi bara säga sjuttsingen osså, men ibland slank det med ,,jävlaskit.. ..=) ..aj som ..F-n det var verkligen fult så man fick passa sin tunga.. Tack för härlig läsning Lillith

Living Soul sa...

javisst,ja...sjuttsingen....aj, som sjutton! det var lagom tillåtet men ingen visste varför det var något fel med siffran sjutton ;)) mmm...jävla skit...det kom senare...tonårstiden,jodå ;))
Tack själv, Ulla!!

Anonym sa...

rorövovarorsospoproråkoketot goglolömomeror momanon aloldodrorigog. T

Living Soul sa...

Hej kära T! :) Så hittade du mig igen....inga krokiga stigar i världen må föra dig vill o jo,rövarspråk det kunde va bra att kunna,minsann.

Totacockok!!

Det var en gång....

En sanning