Inatt öppnar jag mitt hjärta

Bara lite. Litegrann bara. Varsamt,försiktigt. Gå upp på den där vinden.Öppna de där kistorna. På glänt. Bilder blixtrar förbi. Molnen rör sig över natthimlen. Stjärnorna är däruppe. Och jag önskar att du var här.

 Hans namn är Vincent. Vi brukade gå långa härliga promenader. Du var så lycklig när jag tänkte "ska vi gå ut?" .....det räckte att tänka tanken så brukade du vifta på svansen,först längst ut på den vita svanstippen sedan allt ivrigare och du såg mig djupt in i ögonen.Vi hade inte så långt ned till den här lilla skogsvägen och vi gick här nästan varje dag. Du brukade nästan aldrig dra i kopplet .Vi gick där och småpratade hela vägen när du inte glömde bort mig för vad som jorden och olika dofter hade att berätta för dig. Då fick jag vänta. Du läste tidningen,brukade jag säja. En gång hoppas jag tyst en sak. Hoppas att du ska stå sä här och vänta på mig. Jag skulle aldrig mer tillåta någon att skilja oss åt.

Du tyckte om att vara tillsammans och ibland satt du i mitt knä medan vi tittade på TV. Fast du var så stor.Men du brukade ha frambenen på golvet och baken i mitt knä. Jag hade dina baktassar i mina händer och jag minns att du var kittlig.Ibland blev du varm och jag var glad att vi hade verandan som du kunde ha som ditt eget lilla utehem när du ville. Där fanns madrasser och dina stora mat och vatten skålar och det var en bra plats att sitta och borsta dig på. Det gjorde vi två gånger i veckan och du njöt. All dina pälstussar sparade jag. En dag skulle jag vilja sticka en tröja av allt ditt ull. Så många stora kassar med ull jag hade!

         

 Den här sittdynan blev din. Och du slet ut den och fick en ny. Du älskade verkligen de här dynorna och sen ville du ha en snuttetrasa också....helst något stort skulle det vara och jag minns inte alla gamla jackor,kappor,täcken och filtar du fick. "Vincent?Vill du ha en ny trasa?",frågade jag när jag efter en tid såg hur liten trasan blivit..... och du blev så lycklig. Och stod bredvid mig och väntade otåligt och såg så lycklig ut....och sen bar du iväg med trasan som om den var en trofé och la dig i dynan och började småbita o dra i den. När du mådde som bäst brukade du småtugga fönöjt på den och snegla på mig. Den där trasan drog du med dig överallt, minns jag. Ut i trädgården,ut på verandan och in i TV rummet  Men helst skulle den vara i din dyna och jag skulle vara där i samma rum,tyckte du. 

                                                                                                                                                                                                                                     

Du älskade att bada! Och nästan varje dag gick vi förbi den här lilla sjön och jag hade aldrig hjärta att säja nej. Som en kung steg du ned i vattnet och njöt i fulla drag. Ibland var du med oss när vi badade i en annan sjö och då brukade du simma ut efter mig.

                                                                                                         

                                                                                                        

                                                                                                            

                                                                                                       

 Hm...det var mycket du tyckte om. Och jag lät dig göra det du tyckte bäst om ...man kan ju torka och tvätta sen och det gjorde jag. Du var så snäll och lugn. Det fanns inte en bättre vän i hela världen.

 En sådan fri och lycklig själ du var! Och jag tror våra skogspromenader var det bästa du visste. När du fick springa fritt och upptäcka saker eller då när vi lekte kurragömma. Jag försökte smyga iväg och gömma mig och ibland hann jag men du hittade mig hur lätt som helst. Och fast ingen sa något så märkte du efter någon minut att jag inte var med. Jag försökte gömma mig så bra jag kunde men det var aldrig någon idé för du hittade mig och varenda gång var glädjen lika stor! Vilken energi du hade! Rusade uppför backarna och ned och så upp igen. Lycka. Det var en lycka att bara se på dig.                                                                                                     

                                                                                                                 

                                                                                                                

Ibland ville du sova ute på verandan fast det var mitt i vintern. Jag oroade mig och undrade om du inte frös.Kom in,Vincent? Men ack nej...du låg utsträckt på madrasserna i tio graders kyla och bara njöt i fulla drag. På morgonen kom du in och satt med mig medan jag drack mit morgonkaffe. På vintern kunde det vara kallt i huset innan jag hunnit elda och du brukade lägga dig framför mig och jag värmde mina fötter i din tjocka päls. Vincent. Aldrig kan jag glömma dig. Men du var lycklig. Jag vet att du hade ett lyckligt liv med oss. Jag önskar bara att det hade varit längre.

Tiden läker inte alls alla sår. Men jag tycker det känns bra att skriva om dig och minnas.Man ska ju minnas de ljusa stunderna. Det finns mycket mer att berätta,jag vet. 

Och nu måste jag dra några djupa andetag och lägga ifrån mig pennan.

                                                           Imorgon ska jag skriva om Vincent,min St Bernard igen.

                                                                                Jag älskar dig,Vincent.