Fjäderpennan

söndag 1 maj 2011

Dansande eldar



Var är elden nu då? därborta mellan träden!...........Måste bara säga att ....Vilken solnedgång!!!
                                                                                                     


                                                         Elden har dansat in våren. Valborgsmässoafton. Beltane.

Jag tycker om gamla ritualer och urgamla traditioner. Det finns en känsla av saknad inom mig av något vi hade men som gått förlorat.

"Kelterna delade in året i en sommar- och en vinterhalva, där Beltane (uttalas ”belltejn”) markerade början på sommarhalvåret. Detta var tiden då boskapen vallades ut till sommarens betesmarker. Det är vanligt med traditioner kring eld, som exempelvis majbrasan.
Detta är tiden då den unge Guden förenas med Jungfrun, och deras förening befruktar världen".
Det är en vacker tanke och en kittlande ihågkomst då det var brukligt att bege sig ut på ängarna och ägna sig åt älskog denna kväll.

                                                                                                      
"Själva ritualen handlar ju mycket om just fruktbarhet. I coven är det vanligt att man genomför den Stora Riten, en förening mellan Gudinnan och Guden som i stort sett uteslutande utförs med hjälp av redskapen athame och bägare. Man kan också hoppa över eld eller springa mellan eldar för att göra sig av med saker och markera en ny början. Det är en högtid med mycket ren livsenergi, ett tillfälle att verkligen fira, gärna med dans eller andra fysiska aktiviteter."
Här vid Valborgsmässoelden fanns det ingen som ägnade sig åt några kärleks eller eldslekar. Människor står lite för sig själva i små grupper och pratar om allt, från mobiler till vad man ska äta till middag imorgon. Ibland utropar någon ett O. Det är för att antingen är elden för het eller så tycker man att det är vackert med elden mot den mörknande kvällshimlen. I bakgrunden talar någon energiskt i en skorrande mikrofon. Jag lyssnade så gott det gick och han pratade om bra och tänkvärda saker och sedan han läste dikter. En sång kör sjöng om våren som har kommit. Det var också vackert. Nu hurrar vi för våren", uppmanade läsaren. Ett fyrfaldigt leve....he...tre små tunna röster hördes och det var nog läsaren, han och jag....och några tysta till.....Jag dansade inte heller eldsdanser och mitt hurra lät nog rätt ynkligt, det också. Vad är det jag vill säga?

                                                                                                 
                                                                                                           
                               När man står där och ser på flammorna då kan man nästan faktiskt tycka att elden dansar ! 
                Jag skulle ha velat ha trummor och om människor dansat runt elden så skulle jag gärna ha dansat med. Natten lång.                                                                                          (drömmer)

När gryningen skingrade mörkren och en ny dag skulle randas så gick allt folket hem. De drog sig tillbaka från ängen och slog sällskap    hemåt.                                

                                                                                                   
"Jaaa, Beltane ger löftet att solen och jorden ska nå sin fulla kraft och blomstring, sa de hoppfullt och återtog sedan sedan vanliga former.
(Många trodde de hade drömt när de vaknade.)
Men som vanligt var det en fin Valborgseld och gnistorna flög och brasan knastrade medan barnen lekte och mörkret sänkte sig över utslagna björkar....redan i april?

Sedan stod jag där och tänkte på små djur. Varje år brinner de ihjäl därinne bland grenarna. För under den tid medan rishögen samlas och byggs på så flyttar små djur in där under. De upplever en trygg och säker plats under riset. Idag läste jag i tidningen att man ofta också hittar katter som lagt sig under högen när det är dags. En kattmamma som med livet som insats kastade sig in i elden igen för att rädda sina små. Och igelkottar och sen andra små djur som tror att rishögarna blir ett säkert hem för dem. Så varför införs då inte en lag...om det nu måste behövas.....eller bara en bra och god vana att lyfta på riset, skaka runt det....kolla under....innan man släpper elden lös?????



                                                                                      Men nu är det Vår!


                                                                                                       










Inga kommentarer:

Det var en gång....

En sanning