Fjäderpennan

lördag 28 maj 2011

ute på farliga vägar


När jag såg videon och läste texten nedan....neeej....jag kaaan bara inte låta bli att låta den här fullkomligt svindlande, galna, modiga och verkligen totalt livsfarliga resan få en plats här bland mina blad. Denna väg anses som den farligaste vägen i hela världen,läste jag. Och jag tror att det måste väl vara sant?

"Långt från Europa, närmare bestämt mellan staden Dir och de näst intill otillgängliga småbyarna i Chitral-dalen, ligger Lowaripassagen. Den 24 mil långa ”vägen” snirklar sig över den mot Afghanistan angränsande bergskedjan i nordvästra Pakistan. Här är planer på GPS-displayer med svartmarkerade vägar antagligen årtionden in i framtiden. Åt andra hållet, det vill säga flera årtionden bakåt i tiden, tillverkades flertalet av de lastbilar som trafikerar sträckan dagligen.

Och det är inte bara lastbilarna som är bedagade. Vägen de färdas på har minst sagt varit med om bättre tider, vilket chaufförerna är väl medvetna om. För att lugna nerverna röker chaffisarna ofta lite hasch medan de tar sig an de ibland söndervittrade vägpartierna. När snön från de högt (3100 meter vid den högsta punkten) belägna bergområdena börjar töa, tar smältvattnet gärna med sig bitar av vägen. Den pakistanska motsvarigheten till Vägverket tar god tid på sig för att åtgärda problemet, vilket medför att underhållet sker på eget bevåg av de luttrade chaufförerna.

De 24 milen avverkas på fyra dagar och för väl utfört arbete tilldelas lastbilschaufförerna en månadslön på dryga 375 kronor. Bonus på 1120 kronor utgår om lasten kommer fram i ett stycke.

I Al Jazeera-klippet här nedan får man följa bröderna Dawoud och Khalid när de tar sig an vad som kan kallas för världens farligaste väg."


Sen har det varit full ös, som dom tycker här i stan. Massor av jänkebilar överallt, en del är riktigt läckra medan andra liknar mer skrotnisses bilar. Man går ut och de vrålande motorerna rusar från varje gathörn här..från morgonen till kvällen och man kan inte hitta en tyst plats att gå på i hela stan. Men det är ok. Man skriker av livsglädje,antar jag och av en del annat. Och man skriker för att kunna höra vad man säger och då måste man försöka överösta de här toppade motorerna. Det är ok. Cruising är häftigt och jag har också suttit där, uppflugen på en sån där skimrande pärla och åkt genom nattens alla ljus och skrik och skrän, vrål och skratt och mycket mer vad det nu än kan betyda. Idag har jag hört dom precis hela dagen och det räcker inte att stänga fönster och dörrar för vrålen hörs ändå. Men nej, det stör mig inte. Jag tycker om liv och rörelse också.
Men sedan...när jag liksom av en händelse fick se det här klippet som handlar om en resa på en väg som man utsett till världens farligaste så tänker jag bara....Cruising i all ära men ..................................men...............................Titta på lastbilen här. Den skulle kunna målas på en duk. Som en levande kultur på resande fot, på liv och död.


Det har ju hänt att man råkat på vägar i bergstrakter där det sett svindlande farligt ut och jag ville inte se ned över stupen. Men vad var det....mot det här?







3 kommentarer:

The Free Spirit sa...

Snacka om en lugn harmonisk resa i ett land där människovärde betyder väldig lite om i huvudtaget. Ett av många öst länder vars regeringen bryr sig inte om annat än vad som går i egna fickor. Men i absolut nöd fall tvingas de att göra något för sitt folk. Knark gör dessa chafförer lugnare men farligare. Bedrövligt. Vad ska man göra som Memmet brukar säger. :)

ulla sa...

oj oj,,det ser ganska farligt ut vägarna är både krokiga och dåliga.
De röker nog på med under tiden de kör..ingen bra kombination.
Men det håller kanske humöret upp ??
Bilen var i alla fall väldigt färsprakande ,och dekorativ.

Tack för din kommentar föresten på min blogg.

ulla sa...

jag ser en en underjords människa
som just föds,den tjocka navlsträngen är borta,och än håller
mamman sitt barn i händerna,för hon vill inte riktigt släppa taget,och låta barnet upp till jorden.

Men vi får väl se ,kanske träfar jag på underjords barnet en vacker dag...

tack för dina kommentarer Lillith.

Det var en gång....

En sanning