Fjäderpennan

onsdag 8 juni 2011

om blixtrar,sladdar,minnen och en syster

Åskan mullrade. Sen blev det tyst. Men himlen mörknar mer och mer. Himlavalvens skådespel upphör aldrig att hänföra och bara för en stund sen var det skymning och en stund tidigare hade jag än en gång missat solnedgångens mest intensiva glöd. Med kamera blir man lite frusterad ibland....när man missat solnedgången med bara några minuter till exempel eller när åskan mullrar och man just missade blixtens zickzackande över taken. Då blir jag frusterad. Eller när man kännner inspiration för att skriva på dessa blad och åskan leker katt och råtta ....eller kanske snararare kurragömma med en. Ska jag skriva eller ska jag inte..... ska jag dra ut sladdarna eller ska jag inte..... ska det åska igen............. eller ska det inte?  Den sista tiden har mitt skrivande och Moder Jords sinnesstämningar (eller mina) inte varit riktigt samspelta.  Får se om jag ska kunna knåpa ihop några rader innan blixtrarna får mig att krypa omkring på golvet och leta sladdar att dra ut igen.
Men sådan är sommaren och nu var det lätt att jag halkade in på en annan bana och började nicka och fnysa..."Ack, det var då bättre på den gamla goda tiden!" ( OH; MY GOD!   aldrig trodde jag väl att jag! skulle säja de orden!....Va? Nääää?!...inte jag....det var ju dom andra.....då förr. Töntarna. Allting är ju upp och ned. Men det är nog så det ska vara!?.... och vaddå töntar föresten? )
Men då fanns varken internet eller en sån himla massa sladdar att hålla reda på och fanns det en tv så var det bara att dra ut en enda sladd. Nu hänger ju allt ihop i ett enda virrvarr av strömsladdar och kopplingar....tv, telefon, internet i ett och samma men med för många sladdar....När det kanske!?:::: ska bli åska!  Å andra sidan så hade man en gång i tiden speglar som man måste hänga över med ett skynke för att spegelglaset inte skulle dra blixten till sig. Och man skulle inte gå ut och pumpa vatten ute på gården. Det vet vi ju alla. Men det var en man som gjorde det och sen var det kört.
Och om det inte har mullrat så har telefonen ringt och jag tror knappast att den inspirationens ängel som slog sig ned på min axel för någon timme sedan sitter kvar så länge till. Det käns mer som om hon också håller ett vakande öga ut mot den öppna dörren medan hon kanske funderar på att ta till vingarna. Men som jag tidigare sagt så tycker jag om åskväder. Men inte den här kurragömmaleken förståss.
Solen är så skön så skön men oj, vad försiktig man får vara! Jag brände mig nästan och en dag la jag mig raklång ute på balkongen och det var helt underbart. För det blåser häruppe. Som tur var knackade förnuftet på min andra axel och fick mig att dra mig in i rummen. Min mage var knallröd och likaså var det på en del andra ställen. Nä, ska man sola så ska det vara vid havet. Det är bara så. Då är det sommar på riktigt. Lagom varmt, ljumma havsvindar och sedan ett stort blått hav därute och en vit mjuk sand mellan tårna. Och sen helst en egen liten plats i solen...gömd och drömd bland vita sandynor. I like!
( ang kommentarerna.....fnissar....det där med att dra ut sladdar bara för att man lov!...det gick inte av för hackor! ...Ser mig själv krypa omkring med ett saligt leende och drar i sladdar...och ingen arg hyresvärd kommer rusande i trappan. Wow. Jo.det är ju faktiskt lite lyxigt.....och dessutom en annan historia. Kan hända att den en gång kommer på pränt? )

På tal om åska, blixt och dunder så minns jag en gång för länge sen då min syster satt och läste i sängen och hade sänglampan bakom sig tänd. Det åskade för fullt men hon var inne i berättelsen och det var bara av en plötslig ingivelse som hon fick för sig att resa sig upp och kanske skulle hon hämta något. Men det var tur att hon fick denna plötsliga idé för bara några sekunder senare slog blixten ned och rakt in i lampan som hon suttit vid. På väggen blev det bara ett svart bränt hål och av lampan blev det nog inte så mycket kvar. Man pratar ju om änglavakt och det tror jag hon hade den gången. Det var föresten hon som en gång i tiden lärde mig att cykla.
Bara hoppa upp på cykeln, sa hon hurtigt och så trampar du på med pedalerna. Och jag gränslade cykeln och trampade...och trampade......och efter kom min syster springande och skrek att nu måste du bromsa!...bromsa.....men jag for rakt ut på åkern bland buskar, nässlor och annat smått och gott och där stannade cykeln, välte och blev liggande bland gräsen och så gjorde även jag. Det var så roligt att cykla iväg men jag hade glömt hur man gjorde för att stanna. Opps!....men det var ingen fara på taket, lite skrubbsår här och där och en förskräckt syster men vad jag minns så gick snart cykelfärderna vidare.
Däremot kunde det gått illa den gången hon skjutsade mig och jag satt bak på pakethållaren. Vi åkte ned för en backe och jag lyckades få in foten i ena hjulet. Det gjorde mycket ont och säkert skrek jag högt där bak och hon stannade och var väldigt orolig och uppskrämd. Det blödde mycket och vi knackade på i huset bredvid vägen och där satt jag uppflugen på diskbänken och blev tröstad,tvättad och omplåstrad. Men efter den händelsen fick jag besöka doktorn flera gånger och än idag har jag märket kvar. Numera är det vitt men stort som en femöring.
En annnan gång hade jag fått en vårta på hälen. Man sa att det ar för att jag umgicks så mycket med grodor, men det trodde jag inte på. Men det gjorde ont och mor följde med mig till doktorn. Jag fick lägga mig på mage där på britsen och seeen....ahhh....de där sprutorna! Så ont det gjorde!  Det var nästan värre än tandläkaren. Jag var alltså livrädd för tandläkaren. Bara namnet fick min mage att vända sig och den lukt som man mötes av redan i trappan gav mig panikkänslor. Man satt där och väntade och väntade medan man hörde sina olyckssystrar och bröder gnälla, gråta..och skrika inne i behandlingsrummen. Jag tycke inte om min tandläkare alls. Hon var inte snäll. Hon visste inte vad medkänsla eller förståelse betydde. De där långa hemska sprutorna och den fasansfulla borren....oooo....ont....ont....och tårarna kom och hon drog och slet i mina läppar som hon tyckte och behagade. Gapa!, befallde hon. Det verkade som om hon blev mer och mer hårdhänt för varje tår som råkade rinna ned i ena örat. En av mina skolkamrater svimmade. Det var synd att den skolsköterskan inte fått gått i skola för att lära sig att behandla sina unga patienter med lite psykologi och vett och fason. Då hade man kanske inte fått en livslång tandläkarskräck. Men numera så finns det ju lustgas :)

Mitt livs första fotbollsmatch fick jag uppleva den dagen då jag fick följa med min syster och hennes fästman på en sån där hemma match....eller hur det heter. Hon och jag är väldigt olika och tycker olika om nästan allt. Men hon är hjärtegod och jag är så glad att hon finns. Hon och hennes man har nog det lyckligaste äktenskap som man bara kan tänka sig.  Hon tycker om sport och har alltid haft bollsinne och det har ju likaså hennes gode man. Här kan man tala om ett liv i nöd och lust och en livslång kärlek. Jag är mycket stolt över min syster. 

                                                                                                     
                 Olika som natt och dag är vi men om jag inte är en bortbyting som trollen mixtrat med så är det här två systar.



                                                                                                         
                                     Lyckliga jag! som fått som jag ville....."Vi kan väl tälta där uppe i skogen...snälla....va?
                                                                                
                                                                             kaffetermos och bullar hade vi med oss
                                                                                   och aldrig ville jag gå hem.
                                                                      Mor och min syster tyckte också det var härligt.
                                                                                     Tack för alla minnen!!


 
                                                                   
                                                                       Själasystrar är också mycket bra att ha
                                                                         och likaså medsystrar,blodssystrar
                                                                           och systrar över hela vida världen

                    




8 kommentarer:

Wilda Och Marie sa...

Men inte ska väl du behöva hålla på med sladdar för lite åska..där du bor finns ju åskledare mm mm...Värre då för mina vänner..åskan slog ner och det sprutade gnistor ur kontakterna. Usch vad rädd jag skulle blivit :/
Väntar på din inspiration ♥

Living Soul sa...

Du lilla Vilda Marie!!!! här sitter jag och försöker knåpa ihop någonting....som jag inte ens hittar liksom....och bara det är frusterande för en sån som jag!...och ang sladdar, min kära, så är det alltför många delade meningar om den saken...He?..och nu får jag iallafall Lov!! att dra ut strömsladdar och det kan också kännas lite lyxigt efter en annan tid som just var, du vet? Puss på dig, kramar och tycker om! <3

Living Soul sa...

Läser igen..Era stackars vänner. Så hemskt.Ville bara säga det också.

Wilda Och Marie sa...

Att dra ut sladdar bara för att man får lov..känns ju lite jobbigt ;) *blink,blink* Kram och tycker också om ♥

Living Soul sa...

hm...funderar...jag behöver ju inte skriva nått inlägg inatt.Våra kommentarer gör ju jobbet... ;))*hjärta* Hur var det nu man skulle göra gen för att rita rosa och svarta hjärtan här..sa du?

Wilda Och Marie sa...

Nopp inget tvång att skriva ♥
alt och sen en 3 (den som är till hö)

The Free Spirit sa...

Jag blir aldrig förvånad över din poetiskt konstnärlig sätt att skriva. Det är inte bara det utan utav alla människor jag känner är du det enda som skriver verkligen från hjärta, själen och i ren poetiskt toner som känns som man står där bredvid dig och tittar på din karakteristisk och poetiskt livslevande spelfilm tagen i de olika ålderna du befinner dig i. Du är så duktiga min älskade partner, vän och kärlek

Anonym sa...

Mmmmmmmmmmmmmmmm vilken härlig läsning,, gamla kort,, många minnen,,, nya tankar,, gåspennan flyger fram,, du är en duktig skribent..

René

Det var en gång....

En sanning