Fjäderpennan

tisdag 19 juli 2011

"Livet.....åh,livet har väl alltid samlat ihop kjolarna och gått vidare?

                                                                                                        
Sommarkänslan finns precis överallt. Både ute och inne och sen både i själ och sinne. Om man bara öppnar sitt hjärta och andas in...djupa andetag....långsamma andetag och känner hur lugnet sprider sig i hela ens kropp....hm...jo,jag har mediterat ganska så mycket förr och det kan ge väldigt mycket faktiskt. Det är stor synd och skam att man kom av sig men inget är ju någonsin för sent? Alltså kan jag börja igen och det har jag gjort nu under de dagar denna sommar då regnet trummat på mitt takfönster och man hör hur det porlar och fönsterglaset ser ut som om någon vilsen ängel har gråtit över det. Man kan göra underverk inne i sig själv. Alla borde  faktiskt meditera. Lära sig om Yoga och om hur man både skapar sina egna tankar tillika med en stor frid som sprider sig i hela ens väsen. Man upplever helt obeskrivliga ting under en djup meditation. som sagt obeskrivliga....alltså kan jag inte beskriva det. Sitter här för mig själv i natt och undrar om det är någon mer som kanske läser mina rader....som också brukar ägna sig åt meditation?
Någon sa en gång att meditation är den högsta formen av bön. Det tror jag på.

Att bara ligga i gräset och se upp mot himlen är en  upplevelse i sig. Då när jag hade både hus och trädgård brukade jag ta med mig en bok ut på gräset och bara uppleva. Naturen ger oss så mycket och så gör faktiskt även böcker. För det mesta är boken så mycket bättre än den film som ev kommer efter. Aldrig...nästan aldrig blir filmen lika bra som man tyckte boken var. Idag läste jag en stor liten bok som heter Alkemisten. Den kände författaren Paulo Coelho har skrivit detta mästerverk. Nej, det var inte första gången jag läste den men den tål att läsas om, om och om igen.  "Alkemisten är en vacker bok om magi, drömmar och de skatter vi söker långt bort för att sedan finna på vår egen tröskel", säger Madonna på pärmens baksida. Att lyssna på sitt hjärta, att förstå tecknen på livets väg och att framförallt följa sina drömmar, står det så som avslutning. Jag tycker så mycket om allt han skriver och de råd han har att ge till sina medmänniskor. Det enda jag har lite svårt att begripa....ibland...det är de där tecknen...De är ju så många!! Vilket tecken ska man lyssna till och vilket leder en vilse...hm. Jag undrar jag? För jag är iallafall en levande själ som får hemskt mycket tecken på min väg. Och då står man rådvill ibland. Faktiskt!
           
                                                                                     
                               Och ibland räcker det inte ens med två vägledande pilar och vad gör man då? OK...jag VET svaret.

                                                                                                Såååå............

                                                    Livet.....åh,livet har väl alltid samlat ihop kjolarna och gått vidare?

                                                                                     (min favorit quote)

                                   Och sen...Oscar Wilde! :" Vi ligger alla i rännstenen men somliga av oss tittar på stjärnorna." 
          
                                                                                              (kärlek)


Jag kom på att jag har skrivit precis hundra inlägg i min blogg! Och då kom jag av mig! Är det ett tecken? Man kan ju aldrig riktigt veta?
Och nu medan jag sitter här och småfnissar åt mig själv....ang. det där med underliga och mystiska tecken,menar jag.....så kommmer jag att tänka på att jag pratade med min förre hyresvärd i telefon idag.  Det var länge sen. Han mår bra och det tycker jag var skönt att höra. Han berättade annars om en annan hyresgäst som jag lärde känna ganska så bra. Han är synsk, säger han. Åtminstone ser och upplever han saker och ting och nu gör han det allt mer och mer, fick jag höra. Han brukade berätta väldigt mycket underliga saker och ting för mig och en kväll tog jag honom med mig på en seans. Det var hans livs första. Men jag tror aldrig att jag sett och hört någon som fått så mycket respons som han. Mediumet hette Gill och är väl rätt känd i dessa kretsar och hon hann knappt komma in på scen förr än hon riktade sig direkt till min granne. Och sedan berättade hon i storts sett allt! som han förut hade berättat för mig. Om sin fru som gått bort. Om hur hon gick bort och sen om det liv de levde tillsammans under de år som de var gifta. Hon berättade om den gamla elorgel som han har och hur den programmerar om sig själv mer eller mindre varje morgon. Till hans stora förtrytelse. Och om hur glödlampor går i sönder och sen allt det som han säger att han ser. Det var en förunderlig kväll. Och kvinnan (som vi inte såg) ville inte sluta prata heller för hon hade försökt få kontakt med honom så länge,sa hon. Gill fick ägna det mesta av detta själamöte åt min granne och jag tror han är tacksam för att jag ordnade så han kom dit.


 Den här bilden får mig att tänka på kommande möten. Och om möten som ännu inte har inträffat men som ligger i energierna och väntar på precis rätt ögonblick och hjärtslag. En vacker bild, tycker jag. Enkel och poetisk.

                                                                                     
 Den här bilden bara älskar jag och jag brukar till och med ha den som skrivbordsunderlägg.  Den talar om värme, hemkänsla, nyfikenhet och kärlek. Om gamla tider, inspiration och man minns en speciell fåtölj, varm i tonen med läslampans ljus och sen höstkvällarna. När vinden ven utanför fönsterna och ibland...då när elden i kakelungnen spred sitt sken över trägolvet och allt var bra, allt var lugnt och allt var precis som det ska. Och om sedan boken också var bra så....vad mer kunde man begära?
Sedan kan man ju ägna sig att skriva också. Man kan skriva bloggar....tex..........och sen kan man försöka sig på att skriva en bok.  Det har jag gjort. Jag fick ett genomlevt manus och skrev sedan en hel bok. Vem vet, kanske den kommer ut i bokhandeln en dag?
     


                                 Så här ser den ut. Håll det i minnet om det är så att det finns någon intresserad här?
                                                                                                                                                                                                                           


                                                                              Och slutligen önskar jag er detta:
                                                 

Den här bilden är tagen ur Yoko Onos  konstutställning som gick av stapeln  i våras nångång.  I Japan skapar man träd och sedan hänger barnen sina önskningar i detta önsketräd.  Det har min följeslagare också gjort i sin barndom eftersom han ju är född i Japan. Och det förklarar kanske också titeln på bokomslaget här ovan och de där japanska tecknen.

                                                                                                      

                                                                                                  Med de alldra vänligaste hälsningar
                                                                              så önskar jag er alla en Underbar 
                                                                                             Sommar
                                                                                 med mycket Lycka i.
                                                                                                                               ;)

                                                Nä!Jag kan inte få den rosa hälsningen på rätt plats!  Men det är ju tanken som räknas. 
                                                                                                            Godnatt.





                                                                                       

2 kommentarer:

ulla sa...

Vilken underbar stund du gav mig
att få läsa om bokens betydelse,om att genom den kunna se..at njuta av det som finns runt om oss..som du skriver film i sig ..Men boken är mäktigare..
Jag har lite svårt att läsa,tjocka böcker,men har börjat läsa Sigge stark igen,de är lagom och de läste jag som ung..så det blir repition..=)
Även tack för dina kommentarer på min blogg,jag är dålig på komma,och punkt..men det är ju jag ...
kram Ulla

Wilda Och Marie sa...

Ser fram emot att få läsa den boken :)
Funderat både länge och väl på att ta tag och gå till ett medium igen..de är ju många nu på den andra sidan....Kanske du gör mig sälskap..??

Även om det regnar så är det ju iaf sommar...Härligt!!Ta vara på dessa få dagar... Kram ♥

Det var en gång....

En sanning