Fjäderpennan

lördag 2 juli 2011

Moder Jord

Det är en tryckande känsla i luften, en slags väntan och sen den där förunderliga tystnaden som brukar uppstå....just före. Nu tänker jag på alla slags urladdningar som Moder Jord och Fader Himmel brukar ha i bakfickorna och som vi alla också har inom oss. Skapandet, väntandet, sökandet och sen.....tystnaden som följer innan lättnaden, stormen, regnen, gråten, elden, skratten, möten och sanning tillsist slutligen möts och rensar det här trycket i energierna.....med ett skuggminne av the big bang, Heligheten och med detta att Vara.

Fast på ren vanlig svenska så är det bara ett åskväder i luften. Men sak samma. För det är en tryckande känsla i luften och en väntan och allt det där. Men redan då när jag var barn uppskattade jag det där.....just före. När energierna samlas och till och med fåglarna tystnar allt mer och det är som om träden också vet. De verkar samla sig och om man en gång har sett en mörktgrön trrädkrona sakta vaja i vinden mot en mörkblå sommarhimmel......just innan. Då glömmer man inte. Allt sägs vara så som vi tänker oss det och genom detta så blir variationerna oändliga. Men för min egen del öppnar jag upp en liten sagovärld i hjärtat mitt och ger därmed mitt bidrag till de samlade energierna. Som alla andra tänkande kännande energier gör, nu och i varje ögonblick på Jorden och  i evighetssalarna däruppe ovan molnen.

Old man river och jag gick längst skogskanten och lät oss upplevas och uppleva de vackraste energier. Han fann väldigt mycket intressant och så gjorde jag med. Vi knackade på dörren för vi hade tänkt att hälsa på i sagans värld. Eller så var det bara jag som tänkte det. Han hade kanske ett annat ärende. Det vet man aldrig med den mannen. Fast att han älskar Moder Jord och Godheten det är vi båda på det klara med.

                       Men iallafall så hittade jag också en dörr och jag knackade på för att se om någon var hemma. Det var det.

    
Konstverk som det här får mig alltid att tänka på filosofier och tankebanor som man till exempel finner i böcker såsom A cource of Miracles  och många andra skrivna och tänkta verk. Denna storslagna tanke att ingenting av jordisk materia egentligen finns. Allt är byggt av energier, atomer och av samma skapargnistor som hela Universum är byggt eller skapat av. Detta innebär en enorm  befrielse i de storslagna ögonblick som man förstår det och sedan upplever kanske de flesta av oss jordiske en rädsla av att förlora något. För då har  våra käraste ägodelar plötsligt ingen som helst betydelse. Många rasar över den tanken, har jag hört. Och man behöver inte äga slott och berg av guld  för att känna  den där saknaden efter det man tycker är viktigt. Men sedan. Om man kunde förstå att vi är skapta av samma korn och gnister och att huset verkligen inte egentligen har några väggar då blir livet plötsligt så oerhört stort och den befrielsen måste vara den underbaraste lättnad som finns att ....verkligen förstå. På djupet. 

                                                                                                                
 Knack ,knack. Den gnisslande gamla grinden öppnade sig efter lite övertalning och löften om att vandra varsamt, lyssna och sen hålla ögonen öppna. Jag lovade och gick in i sagovärlden. Först och främst hade jag tänkt hälsa på Moder Jord. Hon sägs ha ett slott av stjärnstoff och jordstrålar här inne någonstans. Och det hade Hon.

     
 Snåriga stigar och hemlighetsfulla lövsalar mötte mig och på tal om troll och andra väsen så kände jag att de också tyckte om denna plats på Jorden. Vid ett tillfälle fick jag faktiskt syn på nått slags skogsrå, tyckte jag. Då är det bra att ha en kamera med sig. De enormt vackra träden följde våra steg och fågelsången var fri och vinden frisk som vildgräsens daggdroppar en tidig morgon. Tysta stigar ledde oss vidare och om man inte ser upp så kan man gå vilse i livet. 
       
      
Om inte mörker finns hur skulle vi då uppleva ljuset? Om inte regnet fanns så hur uppleva solen?   Ja,ja...Nu tänker jag känslosamt igen. Man man har ju liksom en tendens till det. Blev född så. Och det är ju så som sagt att man ska bejaka sig själv och det gör jag för något annat kan man ju liksom inte. Även om man så  ville. Men det vill vi väl inte. Inte någon av oss. Vi är här för ett syfte. Och att vandra omkring så som en själ som har en kroppslig upplevelse är inte illa. Tänk om vi kunde förstå det till fullo. Då skulle Jorden vara en underbar plats att leva på för både människor och djur och för  alla levande med själ i sig. Då blir vi plötsligt väldigt många och man kan förstå varför man anar trädens viskningar och djurens tankar,känslor och språk. Ack, Vackra värld. Och sen alla stjärnorna. 

                                                                             Plötsligt  fanns de bara där.
                                                                              En hel äng av blommor!
                                                                                                    
                                                                                                          
                                                                                                                 
                                                                                                                   
                         
                                                      Moder Jord hade ett verkligen ett slott av Energier.
                                                                                         Det Vackraste. 
                                                                                              Tack

                                                                        
                                                                                           glöm inte leken
                                                                                              minns du?     

                                                                Ja!, jag minns! Hur skulle man kunna glömma?

                                                            hööööööööööööögt höööööööööögt svingade jag mig
                                                                   ända upp till träden (fråga fototgrafen)     

                                                                             
                                                                        nuddade den röda bollen

                                                                                     Tysta rummet.

Här är det bara vinden som talar.  Vackert är det när de fjärilslätta dansar med vid minsta andetag  Är det måhända någon som fastnat med håret en fullmånenatt då det var dags för älvadans vid sjön?  Eller är det en sönderiven klänning som Bergakungen alltför längtansfullt huggit tag i då när månen kastat sitt silversken över de vackra? Jo, nog finns det väl mycket att förundra sig över. Om man nu så vill.  

                                                                                                          
                       Minns ni när vi var barn och rodde ut på sjön i nån gammal roddbåt för att plocka näckrosor?

Det gjorde jag och kanske plockade jag några men jag minns hur ovilligt de ville följa med upp på land. De verkade hellre vilja att jag skulle komma ner till dem. De drog åt ett håll och jag åt ett annat så att säga. De vann. Och så gjorde väl jag också. För vem vill väl ha näckrosor på torra land? Egentligen?   Nä..de är vackrast där de är.

                                                                             Låt Moder Jord vara ifred.
                                                                              det var det jag ville säja 

       
 Old man river och jag började sakta vandra tillbaka medan skymningen föll. Rådjur skuttade och prasslade i buskar och gräs och kanske ett och annat vildsvin också fanns någonstans i skuggorna. Det fanns en bänk vid en strand som började röra på sig utan att någon som vi såg var i närheten. Det var underligt och konstigt. Den började liksom hoppa runt. Är det sådant som händer med ensliga bänkar ibland?                                                                                                         
                                                                                                             






                                                                         Men jag sitter kvar här i huset utan väggar,
                                                                                           tänker jag. Jodå.

                                                                                   

                Det är inte farligt,
                det är bara livet


...viskade hon, Sagoberätterskan vid min axel och jag kände leendet beröra min själ, det innersta härinne i mig.
För de tunna skikten omsluter mig och jag satte mig stilla på stolen, i rummet och kände att väggarna inte var.

Oändligheten kom och gjorde rummet till vind och himmel
och i mitt knä regnade minnena som blomblad.
          Bak mina slutna ögonlock.

                                                        







Old Man River heter också The Free Spirit och finns här som en av mina vänner.
Hans inlägg idag om tankar
     

(Thoughts)


är så sant och ärligt och ger verkligen en klar bild av vem han är. Det är därför jag  jag tänker att jag hade sällskap av mr Old Man River i Sagornas Skog.
:)

                    



     

10 kommentarer:

The Free Spirit sa...

Oj vad fint skrivit och så vackra foton vi har tagit. Det var en härlig eftermiddag i vår sagovärld.

Wilda Och Marie sa...

Underbart skrivet och beskrivet om den underbara plats någonstans på Moder Jord...Var är det någonstans..?? Riktigt härliga bilder har ni fått ♥

Living Soul sa...

Tack. Moder Jords Energislott finns på en karta som vi alla bär omkring på i hjärtat,systra min!...o nästa gång du ringer ska jag berätta mer :)

Anonym sa...

Åh vilka härliga kort,, vilka ställen och vilken underbar berättarkonst. *funderar* vart hittar man dörren till huset utan väggar?? Jag får hålla ögona öppna nästa gång jag går ut i naturen.
René

Gittan sa...

Å, så underbart skrivit....vilka fina kort...

Living Soul sa...

René,huset utan väggar finns överallt för tänk att allt egentligen inte finns.Stjärnstoff äro vi alla ;) Men ja,det är en underbar pats och inte så svårt att hitta til heller för oss här på jorden.Tack för dina ord.Dom värmer som en brasa i vedspisen en kall höstkväll när vinden viner ;)

Living Soul sa...

Gittan,tack för dina ord. Så glad för dina kommentarer.Visst upplever man mycket både i naturen o i hjärtat sitt,kära kusin ;))

Chosovi sa...

Härlig berättelse,och jordebilder..
Att bejaka lekfullheten,gunga är underbart. nästan som att flyga..

Naturens dörr är öppen för alla
täng vilken gåva har fått..

Tack för ett underbart inlägg

Living Soul sa...

Jo,ibland önskar man att man hade vingar (men det har vi kanske?) och som du säger,att bejaka lek o gungor,natur och ord..tex...är ett slags sätt att...faktiskt flyga en liten bit ;)
Tack Chosovi!

Wilda Och Marie sa...

Jag har nominerat din blogg..
Blog Awards 2011 under kategori Guldpennan..Hoppas det var ok :))
http://www.veckorevyn.com/Blog-Awards/Nominera-din-favoritblogg-till-Blog-Awards

Det var en gång....

En sanning