Living Soul: Rena rama cirkusen

Det var en tid då tivoli och cirkusar blixtrade runt i mitt liv. Heta sommardagar fyllda med hets,brådska och magi. En hänförande exotisk och förförande dans. Ikväll tänkte jag skriva några rader om hur det kunde vara.

Alltid på väg. Vi reste runt halva landet och man fick se väldigt mycket på vägen också. Det var förståss väldigt bråttom alltid. Det var inte stress,det var en svettig galen hets med inslag av panik,minns jag. Kombinerat med nyfikenhet,galenskap och sen den där spänningen förståss. Nu var det inte jag som måste packa ned tälten,karussellerna eller lasta på och dra vidare. Jag slapp det där.Det var männens värld. Men jag såg på hur snabbt man byggde upp det man plockat ned en eller två dagar tidigare i samma rasande fart. Skrik,hot och order ekade över platsen och männens svettiga ansikten,febriga blickar och den råa humor som de alla,mer eller mindre hade. Men den här världen blev deras värld,en sluten värld och snart var jag en del av den. Man kände sig som en främling utanför området och snart blev tivolit ett slags hem. Ett tillhörande och en trots allt trygg plats. Man hade sin vagn och därinne gjorde man fint,städade upp,fixade och i sin enkelhet kunde man skapa romantik,just på grund av det enkla och den mycket speciella stämning som råder på ett tivoli. Eller en cirkus.

Det här fotot är taget på Kiviks marknad

och man ville jag skulle dansa däruppe på scen

men nope.

Men däremot minns jag dagar on the road....hm,minst sagt. En gång nattetid var stressen så tät att den hetsade man som jag åkte med välte i en plötslig kurva. Det var en smal väg och belysningen var lika med noll denna mörka sommarnatt. Lastbilen låg där som ett stupat urtidsdjur och vi bara klev ur och började gå. Andra kom efter och såg vad som hänt. Men någongång blev det morgon den gången också. Fast ljusare minnen finns.Som den gången uppe i Dalarna då vi efter timmars körande såg den glittrande sjön Siljan och vilket vackert landskap Dalarna är! Här bestämde vi oss för att stanna över natten.

Någonstans långt inne bland grusvägarna åkte vi,med andan i halsen för det var inte lätt att alltid kunna vända med allt detta epikage som hängde med bakefter,så att säja. Men till sist fann vi en bondgård som hyrde ut rum för natten. Vilken betagande miljö!

Här blev vi välkomnade med stora famnen minsann och folket på gården var så trevliga och tillmötesgående. Kvinnan visade oss ett rum och det var i deras boningshus,en trappa upp. Hemtrevligt,romantiskt,gammaldags. Ett fönster stod öppet och hönornas kackel,tuppar som gol och all denna fågelsång hördes in i rummet. Vid en alkov stod ett tvättfat med vattenkannan bredvid och sängarna var bäddade i vita och manglade lakan med spetsar på.

Så välkomnande det kändes och så väl man behövde den här lilla oasen. Jag var salig. Till råga på allt så kom husmor upp med smörgåsar till oss,mjölk,ägg och kaffe. Och sen när natten kom och man låg där nedbäddad i sängar med sidentäcken och lyssnade ut mot skogarna var det som balsam för en trött själ. Här fanns det inte bara gårdsdjur utan man hörde vildfåglar från fjärran och ett och annat rådjurs råmanden.Hela tiden fläktade de tunna vita gardinerna lätt i vinden. Morgonen kom med sol och naturligtvis så väckte tuppen oss. Efter morgontoalett vid tvättfatet blev vi snart serverade nybryggt kaffe och smörgåsar med ost,gräslök,ägg och en rund kanna mjölk därtill. Direkt från kossan,tror jag hon sa. Vi tackade så mycket och snart så var vi på väg igen. Grönskande skogar följde oss länge den dagen och jag tror att av alla landsskap som vi passerade så var Dalarna den plats som jag för alltid bevarade i mitt hjärta. Det var faktiskt inte så länge sedan som jag åkte genom landskapet igen och jag mindes. En gång skulle jag vilja tillbringa sommaren i Dalarna,tror jag.

Jag lärde mig att tivolifolk och cirkusfolk är rätt så lika. Här finns vagabonder,luffare och många filurer. Men alla jag mötte var snälla och gästvänliga. Folk från olika länder mötte man och ibland bjöd zigenarfamiljer oss med hem till sitt. Även de var gästvänliga och lagade soppa till oss.Men nybakade bröd. Det finns så många olika slags människor på vår jord men vi är alla av samma träd.

Jag har alltid tyckt om djur.Men vill inte se dem på cirkus. Det vill jag inte nu och inte då heller.

Det gjorde mig alltid deprimerad att se dem stå i burar eller bundna någonstans. Tyvärr hade inte människorna den förståelsen.Och jag hoppas att detta kommer att förbjudas för gott. Det kan vara förtrollande att känna lukten av elefanter och andra vilda djur.Man kanske verkligen blir förtrollad. Men nu är det dag att vakna. Djur ska inte visas upp på cirkus. Men...................Send in the Clowns! Dom tycker jag om! Och det finns glada clowner som verkligen gråter i mörkret och det finns clowner som sprutar tårar på scen men som håller fest när de kommer hem. Men jag har aldrig träffat en elak clown.

Så klart ville man ha en målning av Singoalla här! Hon blev till belåtenhet,kan jag berätta.