Fjäderpennan

fredag 22 april 2011

En underbar vårdag o sen en del påskkäringar

                                                                      Glad Påsk föresten!

Inatt är månen röd. Den hänger där just över hustaken. Det ser väldigt vackert ut och dagen var lika vacker på sitt sätt. Vårblommor överallt och grönskande knoppar på vartenda träd. En härlig vårdag och vi har gått ute i naturen,lyssnat på fågelsången och fikat på vårt favoritcafé. Tror jag vill dit imorgon också för man kan sitta ute och bara njuta. Solen strålade på oss alla och sen lyste den som ett rött klot just innan den försvann bak alla dessa hustak. Själv är jag inte hemma än. Det tar ju sin tid här på Blåkulla.

                                                                        Fast Blåkulla är ju en ö,som alla kloka vet.
Den heter Blå Jungfrun och där har jag varit. Den gången såg jag hänförd på den vackra ön som vi närmade oss och väl iland  gick jag lika hänförd och betagen omkring bland de där mystiska stenarna som ligger där i magiska cirkelformer. Precis som man kan läsa sig till i den länk jag lagt till här alldeles strax så är det en verklig upplevelse att få landstiga på denna ö. Långa höga kringelekrokiga stigar snirklar sig uppåt längst med den underbaraste natur. Man kan vandra omkring hur länge som helst och vi hittade en egen liten strand där sedan vi klättrat ned för en del livsfarliga klippor...men där...där var paradiset! en egen strand,Solsken och Hav och bakom oss dessa mystiska grottor och stigar som ledde precis vart som helst. Djupt därinne i en av grottorna håller man fest på Blåkulledagen.Det fick jag veta (det visste jag ju innan) och de hemlighetsfulla stenarna som lagts i cirklar.....hm. It is magic!!!,I know.

                                                                                                          
                                               http://www.aftonbladet.se/resa/resmal/norden/sverige/article11441394.ab

                                                man ska trycka på bakåtpilen och inte på krysset när o om man läst artiklen.
                                                                                           Annars trillar man ut.

Om jag letar i mina fotoalbum kanske jag hittar foto och om jag gör det så kommer här att finnas egna foto om några dagar. Och jag TOG något från denna ö. Men det var inte stenar. Det var en träbit. Fast när jag fick syn på den utbrast jag saligt..."titta!...en Alrunerot!!!
Den ser faktikskt ut som en liten man. Mycket trolldom och kraft i den lille träige mannen. Jag lovar att jag har varit mycket rädd om honom.
Imorgon ska jag leta foto. Kanske.

Och nu så önskar jag alla mina kära läsare en riktigt Glad Påsk!  :))




Via iphone
.                                                                                  (jag är här)
                                   




,

Inga kommentarer:

Det var en gång....

En sanning