Idag är det en dag för att sjunga för träden, läste jag. Jag vill sjunga för alla träd. Men det finns ett träd som är speciellt och som behöver sjungas och be över.
Därhemma växte ett träd. Det var ett stort vackert träd. Ett Aleträd,sa dom. Jag var så stolt över det trädet som växte i min trädgård och under dess skugga anlade jag en gräsmatta och barn kunde leka och tälta och gunga under dess grönskande grenar. Men efter 11 år började en del grenar se lite torra och underliga ut och det fanns grannar tyckte jag skulle se efter om trädet kanske blivit sjukt. Nu pratade man om almsjuka och ibland föll grenar ned på marken. Det var stora grenar och tunga. Jag var orolig för bilarna som stod parkerade bakom där som min trädgård tog slut. Och jag var orolig för att någon skulle få en gren över sig och jag tänkte på stormar som kunde komma och han sa att jag ordnar det,jag odnar det,gumman men tiden gick och han som tycker att livet bara handlar om att ha roligt...han hade bara roligt. En dag fick jag hjälp av snälla människor som jag kände väl och de kom med lyftkranar och en stor brådska och jag sa att jag ville man skulle se hur trädet mådde,men motorerna brummade och alla hade så bråttom och jag var så tacksam för all hjälp. Medan grenarna föll till marken en efter en tänkte jag att det fanns inget annat att göra eftersom trädet tydligen var sjukt och måste fällas.
När allt var klart och trädet låg i bitar på marken sa någon att det var ju ett friskt träd.
Livet handlar om kommunikation,sa min mor. Hon sa så i en dröm en gång och det var ett väldigt budskap till mig. För sent. Jag borde ha skrikit över motorerna och fått frågan besvarad. Hur mår det här trädet? Hur ser det ut under barken?? Hallå?
Idag ska jag sjunga över benen.
Därbak garaget står mitt träd.
Vackra gamla träd.
Jag vill sjunga liv i stubben som står kvar och be om förlåtelse. Jag sjunger för all den kraft som levde i stammen och för allt levande som hade sina bo där. Jag sjunger i hjärtat mitt för oknytt,småfolk och för trädets alla minnen som levde bland grenverket och för all den glädje som det skänkte både människor och djur. Jag vill tacka för skuggan det gav,för lekarna som trädet vakade över och för dess skönhet och sin vackra stolthet.
En dag önskar jag att trädet står där i sin fulla prakt igen. Det växer små skott på stubben. Väx,träd! Väx dig stark igen,Du Vackra. Dina rötter är långa djupa och starka och ligger djupt i Moder Jords famn.
förlåt
Fjäderpennan
fredag 22 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det var en gång....
-
An error has occurred!...Men så retfullt och frusterande!,tänkte jag så klart...."här skapar man en film och sen kan man inte ladda ...
-
Ibland händer det att man hittar små guldkorn i sina gömmor. Jag tror att jag gjorde det ikväll medan jag satt och letade bland mina papper ...
-
Ibland händer det att då jag går på stan så får jag emellanåt en plötslig lust att gå på café. Det finns ju gott om sådana att välja mellan ...
-
Ja,jag tror,det gör jag.Tror på det goda för om man slutar att hoppas och tro då ger vi upp allt det som våra själar viskar om och utan den...
-
Jo....AugustiMånen målar Vackert på kvällshimlen och ibland kan man nästan tro att det faktiskt verkligen har slutat regna,ja... för en tid...
-
...som dessa vårdagar vi har nu får mig att verkligen att längta efter en trädgård. Det är underbart att kunna vara ute i skogar, vid sjöar ...
-
Natt och Månsken och här sitter jag och tänker för mig själv om saker och ting på jorden så ock i himmelen Ibl...
-
Det är med mycket fundering och mycket ifrågasättande som jag till slut bestämde mig för att låta den här lilla berättelsen få vara här blan...
-
Man ser ibland saker och ting så som man upplever det eller så är det fantasin som har ett finger med i spelet....men i allafall så ägnade ...
Här är Bloggar som jag tycker om.
-
5 augusti - Kal knipprot på Omberg10 timmar sedan
-
-
Sommarkänsla8 år sedan
-
Epilogen på gång..13 år sedan
-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar