Fjäderpennan

tisdag 31 maj 2011

En natt, en vän och grekisk mytologi

Ibland händer det att man hittar små guldkorn i sina gömmor. Jag tror att jag gjorde det ikväll medan jag satt och letade bland mina papper efter något helt annat än det som jag faktiskt fick tag i. Men de här bladen satte igång många minnen, inte bara detta att plötsligt  försöka sätta sig in i Medeas liv och de stora livsfrågor, starkt blandade med de största fasor och den djupa förtvivlan som omgav henne.  Den grekiska mytologin är nog inget man bara läser igenom lite lätt utan de här gamla skrifterna går på djupet i människosjälen.
Men den här lilla tolkningen av Medea skrevs under en kväll som varade till sena natten. Det var ju så att en kär vännina behövde plötslig hjälp med ett skolarbete som skulle vara klart redan dagen efter. Så klart att jag ställde upp och jag hade i allafall en mycket inspirerande kväll och det tror och hoppas jag att hon också hade. Att sitta tillsammans och skriva en berättelse var något nytt för mig. Man får allt sitta alena med sina skriverier för det mesta men denna natt blev nästan magisk för mig med massor av kaffe, massor av ideér och massor av inspiration blandad med skratt, skämt och prat under tiden som historien sakta byggdes upp allt eftersom timmarna gick.  
 Medea
Medea var en trolldomskunnig kvinna i grekisk mytologi, dotter till Aietes, som var kung i Kolchis.
                               



Jag möter Medea en varm sommardag under en strålande klarblå himmel. Hon har väntat på mig ute på det lilla pensionatets terass och hon ger genast ett starkt intryck på mig. Rak i ryggen sitter hon på en av de höga stolarna där och ser ut över havet, lugnt iaktagande havets rytm inåt land långt där nedanför oss.
Det lilla pensionatet är beläget högt uppe på en av de omgivande kullarna och det är tyst och majestätiskt i dessa ensligt belägna trakter. Under många år har jag arbetat som journalistiskt medium och fått tillfälle att möta många intressanta personligheter som präglat historien och många är de som gett starkt intryck på mig.
Men idag, när jag nu möter Medea inser jag att jag står inför en mycket ovanlig och stark kvinna. Hennes ögon är mörka och skiftar i grått och den höga pannan, den bestämda raka näsan och de klassiskt formade läpparna gör henne till en mycket vacker kvinna. Jag förbereder mig för att ställa de inledande frågor som jag sammanställt och tar med mitt medhavda anteckningsblock, plockar bland bladen och gör mig redo för denna eftersträvansvärda eftermiddag som jag fått vänta så länge på. Men Medea överaskar mig med ett leende innan jag hunnit ställa någon fråga till henne och säger, medan hon kör fingrarna genom sitt släta tillbakastrukna hår;

"Jag är en kvinna som du, av kött och blod, med samma längtan, av samma stam som du".....Hon avbryter sig och ser lite forskande på mig en kort stund innan hon fortsätter.
"Mycket har ju sagts och skrivits om mig och många olika versioner om mig har givits. Men låt mig säga dig en sak. Det finns många sanningar. Jag ÄR både stark och svag. Jag ÄR både god och ond. Jag är ett av allt detta. Jag finns till i er alla och inte en kvinna finns här på vår jord som inte på något sätt känner igen sig i mig. Jag ÄR dilemmat. Jag ÄR intrigen. Jag ÄR dramat.
Men jag är också en älskande kvinna. Jag bär på ett ömt klappande modershjärta och gråter ännu över mina små. Den sorgen, den tidlösa sorgen, den som aldrig läker. Jag dödade dem av kärlek. Kungens hämnd fick jag inte utsätta dem för, hellre led jag smärtan med mina barn. De oskyldiga små...som jag fick avla i kärlekens heta bädd. Kärleksbarn. Det är vad de är.
För er alla, ni kvinnor som kan älska. För er alla genomförde jag mina dåd för att ni skulle få ana vad en kvinnas kraft kan vara förödande och förtärande om hon skymfas i sin kvinnlighet Detta oförlåtliga dåd genomförde jag för att ni kvinnor som skulle komma efter mig skulle kunna förfasa er, slå er för bröstet och säga att SÅ skulle jag aldrig kunna göra!

Men ni vet inte mycket om er själva och vilken kraft ni i kärleken har och som ni kvinnor fått i arv. En moders hjärta är ett stort och blödande sår. Det står alltid öppet och går inte att stänga. Överfullt av kärlek blöder ni alla för era barn.
Det jag gjorde var en moders sista beskydd för sina små. Men det blodet sitter för evigt kvar i min hand och jag bär det med kvinnors förtvivlan,stumt, starkt och fortfarande älskande.
Ni kommer med era frågor beträffande min man....."om jag fortfarande är kär i honom"........Här ger Medea upp ett högt skratt som får mig att hoppa högt i stolen där jag sitter som på nålar, andäktigt lyssnade på denna färgsprakande och kloka kvinna.
"Det finns inga sådana ord i er värld så som den nu är!. utropar Medea med klar röst, inget som kunde beskriva den kärlek som jag kände för Jason! Ni har gått vilse i er själva i dessa dagar, säger jag. Ni pratar och skriver om kärlek som om ni vore lekande mätta barn med glada färgnystan att dra i....ni vet inte längre i vilken ände ni drar och ni vet inte längre varför ni börja  dra i dessa trådar. Ni bara drar i trådarna och sliter förvirrat i tåtarna för det har ju kvinnor alltid gjort. Men ni har glömt bort varför och hur man drar!
Medea drar häftigt efter andan och lutar sig framåt mot mig med utsträckta händer och jag märker att hon är otålig och har mycket att säga. Hon ser genomträngande på mig och fortsätter i förtroligt berättande form.
"Jag är vad ni kallar trollkunnig. Jag äger mycket visdom. Och detta har alltid skrämt männen. Det skrämde även min Jason, kungason till trots.
Medea tystnar en stund och blicken förlorar sig i fjärran innan hon sedan fortsätter. "Jag var en god dotter. Levde i ett mycket nära och kärleksfullt band till min moder som såg till mig och lärde mig mycket. Även hon var kunnig i läkekonsten och hon visste mycket om den urgamla visdom som innefattar kunskapen om örter, dess växande och vari helandet består. Hon hade god kontakt med våra förfäder och anmödrar och gav även mig en stor inblick i den värld som finns bortom denna enda som vi här kan se. O, dessa världar, de är stora och ändlösa och äger intet av vad som här kallas tidens gång. Jag fann inträden till några av dessa riken genom min moders kloka råd och fann där stor glädje. Men som min moder var en klok kvinna och älskade sin man, min fader, förstod hon sig också på att hålla tand för tunga och lärde sig tigandets svåra konst.
 Medea trycker plötsligt min hand och möter min blick. Det själsdjup som jag skymtar i hennes mörka ögon både fascinerar och skrämmer mig och jag känner att även om jag ville så skulle jag inte ha kraft att bryta hennes forskande blick. Med sin intensiva stämma fortsätter hon att tala rakt in i mig.




Fortsättning följer!




                                                                                            Medea

Euripides (484-406 f. Kr) var författare till dramat om Medea 431 f. Kr och en av det antika Greklands stora tragediförfattare. Han chockerade sin samtid med nya inslag i sin dramatik: Kvinnan som jämställd mannen, förödande passioner och människor med patologiska beteenden. Euripides flyttade dramatiken närmare den grekiska vardagen och debatterade aktuella frågor och ifrågasatte de gamla traditionerna. Han har kallats för kvinnopskykolog för sina inkännande porträtt av kvinnliga huvudpersoner, i dramat Hippolytos och i Medea. Senare versioner av berättelsen om Medea bygger för det mesta på Euripides drama.
Medea är en av världslitteraturens mest omdiskuterade gestalter - modern som dödar sina egna barn för att hämnas på maken Jason. Historien var inte ny när Euripides gjorde dramatik av den. Den bygger på grekisk mytologi och på berättelsen om det gyllene skinnet.
Hemma i sitt fädernesland Kolchis blir Medea förälskad i främlingen Jason. Hon hjälper honom att röva det gyllene skinnet från sin far, kung Aietes. Därmed har hon gjort det omöjligt för sig själv att stanna och hon flyr tillsammans med Jason för att aldrig mer kunna återvända hem.
Under landsflykten föder hon Jason två gossebarn och tillsammans söker familjen skydd i Korinth - hos kung Kreon. Jason förälskar sig i kung Kreons dotter och planerar att gifta sig med henne. Det visar sig vara ett ödesdigert beslut som kommer att kosta både den blivande bruden och hans egna barn livet. Efter morden flyr Medea till Aten och dess kung Aigeus.

                                                                                                             








3 kommentarer:

Wilda Och Marie sa...

Oh herregud vad roligt :)
jag minns den där natten som om det vore igår,
samtidigt som det känns som om det vore en evighet sen :)
Vilken fantasi vi hade den där natten...Roligt att minnas..
Tur att inte allt kom på pränt, tror jag :)) ♥ Men bra blev det till sist :)
Nu kan du få dig en spådom på min hemsida :))
Det är inte helt klart än, det kommer mer :)
http://www.vildawilda.n.nu/alternativa-sidan

Living Soul sa...

haha..skrev vi på samma gång, i samma stund?...för jag blev ju alldeles nu spådd och allt.Jättefint, Marie! Och ja, den natten fanns musan vid vår axel...men så klart ska alla de där kloka orden komma i ljus! ;))

Wilda Och Marie sa...

Vi följs ju åt, du och jag ♥ så klart det då måste ha varit i samma ögonblick ♥

Det var en gång....

En sanning