Fjäderpennan

torsdag 23 juni 2011

tystnad, tankar och lite undringar

När allt är tyst så här på då natten hör man alla ljud så mycket tydligare. Som hur regnet faller utanför dörren och det har redan bildats en liten vattenpöl just där man ska gå. Det tycker jag om.Vattenpölar är till för att gå barfota i och kanske hoppa i också om man nu känner för det. Men är det inte lite underligt med just skymningen? Man hör/anar liksom långt i de där vibrationerna som är just då. Ljuden förtydligas just den stunden och ljuset kan nästan verka genomskinligt och lysande i den omgivande och alltmer mörknande kvällen. Det är för mig ett nära på magiskt ögonblick. En vacker oförklarlig stund. För känsliga själar. En del andra märker inte ett dugg för jag har frågat.
Ibland när man sitter så här för sig själv och skriver så har man....i allafall jag, ibland inte en aning om vad man ska skriva om. Men oftast händer något och orden kommer. Joooo, jag hör viskningarna från mina gulnande pappersrullar även inatt men jag fick för mig att De Osynlige ute i skogar och hemliga vrår ska få vänta en stund. Så även Vandringsmännen och de kringströvande kvinnorna från förr. Men jag ska inte glömma bort dem. Har man lovat så har man.

                                                                                                            
                                                            Men allt har sin tid. Och det säger denna bild, tycker jag.

Den här bilden får mig också att tänka på hur man ibland velat få veta i förväg vad som tiden och livet har i beredskap åt en och man har sökt  råd och vägledning hos medium och hos de som ser. Det är länge sedan nu men på sista tiden har jag alltmer börjat fundera över om det inte är dags för ett nytt möte hos någon med kanalerna öppna. För jag får ju erkänna att de flesta gånger som jag varit på besök hos någon som ser......så har det faktiskt blivit som det var sagt. Och det är inte för att man själv "följer" de riktlinjer som sagts. Det kan man inte, tror jag...eftersom man oftast glömmer bort hela saken ända tills profetian gått i uppfyllelse. Då först kommer man ihåg. Det blir liksom en aha upplevelse....jaaa.....det var ju så hon/han sa! Det är ju så att de här människorna har funnits i alla tider. Det vet man ju.....om jag inte har fel så var det astrologer och vise män som en gång talade om en viss stjärna på himlavalvet där en mycket helig man skulle födas.
Det är lite underligt att kyrkan förbjuder och förkastar detta och kallar det för synd. Det har jag aldrig riktigt förstått. Många av dem som "ser" säger att de får bilderna från Gud,andra upplever att informationen kommer från drömmar eller så från den inre, kanske omedvetna kunskap som vi alla bär på.  Och man säger att de själar som följer oss ofta har budskap och hälsningar till oss och vill gärna att vi lyssnar. Det har jag själv upplevt och det är sådant man aldrig glömmer.
Det fanns en man som var väldigt god och klok och jag önskar att han hade funnits kvar här på jorden. Då skulle jag ha ringt de tre signalerna till honom för att få honom att svara i telefonen och så få ett par timmar med honom. Han tog nästan inget betalt och det säger en del om honom.  Jag minns den alldra första gången vi skulle besöka honom.....och vi var så barnsliga och spända den gången (det var längesen). Vi hade målat upp en bild av en ruskigt mystisk man men då han öppnade sin dörr möttes vi av en så väldigt vanlig man att bara det fick oss att tappa hakan.
Men han hade saker att säga oss båda och det jag aldrig kommer att glömma var hälsningen han hade från en ung man som lämnade jordelivet så tidigt. Han berättade hur det hade gått till och sedan sa han också hans namn! Jag visste ju precis vem det var och han hade  en hälsning till mig. Och det var stort. Jag tror faktiskt att han kom med en liten hälsning till mig varje gång som jag var på besök hos denne mediale man. Vi hade växt upp ihop och det var senare som jag hade fått veta att han hade dött i en bilolycka.

Det finns mycket mellan himmel och jord som vi inte förstår. Men jag tror vi ska hålla våra sinnen öppna och ta emot både hälsningar och vibrationer. Förr kallades de för kloka gummor, de som visste. Och vi vet att de också blev kallade häxor och blev så levande förtärda ev elden. Hur kunde "goda" män bete sig på så vis.....det är väl en gåta. Eller inte.... för om de kunde ge sådana straff kunde de inte vara så goda som de trodde sig vara. Och en häxa är ju inte fy skam att vara. Inte nu längre. Tvärtom.

                            
                                                     Den här enkla frågan från barnahand tycker jag så mycket om
                                                      

                                                       
                                                                     Vi är alla ETT. Det känns så RÄTT.


                                                     Det är något som jag också har undrat över bra länge.



                                                                                                        
                                                                         vi är alla olika men vi är ändå ETT

                                                                                                   

                                                                           

                                                                                    Ack....Säg mig, säg mig ?   














  

4 kommentarer:

Wilda Och Marie sa...

Såklart måste kyrkan få bort detta löskefolk som både kunde bota, och som kunde se bortom tid och rum..saker som de inte kunde förstå. Ett stort hot mot kyrkan och dess makt....
Minns så väl första gången vi var hos siaren från Findus :)
Men hade glömt, tills nu, hur man skulle ringa för att få svar :) ♥ Tänk,körde förbi hans hus, för ett tag sen...Visade Peter var han bodde...Hade vi haft tid skulle jag besökt hans grav ♥

Living Soul sa...

mmm...tänkte på honom när du berättade att ni varit där.Tänk om han ändå hade varit kvar här...men han sa alltid att han visste när hans tid var inne.Mycket mellan himmel och jord,själasyster där!

Gittan sa...

....jag tror att Jesus bryr sej om djuren oxå.....
....jag føljer din sida....
du skriver så fint...

Living Soul sa...

ja,inte kan jag tro att Jesus inte skulle vara god mot djuren. Han var ju en klok och helig man.
Tack för dina fina ord...*kram*

Det var en gång....

En sanning