Det gör så ont att förlora dem man älskar. Det är så svårt att gå vidare,att Leva i Nuet
när man tänker i bilder.Det gör ont, det gör ont,det gör ont att förlora dem man älskar.
En skrynklig gammal papperslapp
Det var solsken och så mina andetag
hetaste tårar
på solbelyst kind
mitt i grönskan
så alla dom tårarna
när fåglarna kvittrade
när syrenerna doftade
när färgerna flödade
då när alla himlar skrek
då när hjärtat brast
när du inte längre fanns
och det var alldeles tomt i huset
Sol, ljuvliga sommardagar
när liten blev stor
när älskad blick brast
solen bara fortsatte att
stråla
morgonsol och drömmarna
som aldrig ville sluta av eviga ekon
mitt i grönskan
när solen strålade
och syrenerna
bedövade med sin doft
då
torkade aldrig tårarna på
min hals
den sommaren
Så sen när jag fattade tag i pennan
när jag högg tag i penslen
förförde färgen
färgen förförde mig
ett enda penseldrag ett enda ord i en enda svepande gest så rasande så förtvivlat så sårbar så in i helvete så in i helvete så fan fan fan
vankar rastlöst och himlen och allt det där
Men var är du då, Gud? Hur högt måste man skrika?
Hur många böner hur många önskningar men ingen förväntan och hör du inte hur hårt jag bankar?
Så
det underbara livet och jag kommer från stjärnorna, jag.
Jaa, fröken och den långa tomma kalla korridoren och sen herr lärare och sen alla och jag kommer från stjärnorna jag, jadå
den där förbannade glaskupan
den där djävla stumheten
men hon är så stark, den där så stark så stark och leende leende
ordlös ordlös ordlös ordlös
så när jag tog tag i penseln
ska jag slita hjärtat ur bröstet
kasta det på duken
Bankar! knogarna blöder dom blöder Kan jag tala om
poetiska ord söka tonen tro på stjärnan
fryser fryser fryser jag fryser fryser fryser
detta är inte poesi inte litteratur inte nåt satans ämne alls
och nejdå jag är inte arg inte alls och inga tårar här inte
sträcka på ryggen starka ben och djävlar anamma men detta vet jag vad heter
för det heter ordgråt utan tårar
det heter skrik utan ljud
det heter
men jag fixar det här
no problems
laga kaffe sparka på dörren
och sen alla alla alla alla dom drömmarna
men det finns ju en mening med det där
så
det var inget
"Nej,det är ingenting", sa jag!
när jag högg tag i penslen
förförde färgen
färgen förförde mig
ett enda penseldrag ett enda ord i en enda svepande gest så rasande så förtvivlat så sårbar så in i helvete så in i helvete så fan fan fan
vankar rastlöst och himlen och allt det där
Men var är du då, Gud? Hur högt måste man skrika?
Hur många böner hur många önskningar men ingen förväntan och hör du inte hur hårt jag bankar?
Så
det underbara livet och jag kommer från stjärnorna, jag.
Jaa, fröken och den långa tomma kalla korridoren och sen herr lärare och sen alla och jag kommer från stjärnorna jag, jadå
den där förbannade glaskupan
den där djävla stumheten
men hon är så stark, den där så stark så stark och leende leende
ordlös ordlös ordlös ordlös
så när jag tog tag i penseln
ska jag slita hjärtat ur bröstet
kasta det på duken
Bankar! knogarna blöder dom blöder Kan jag tala om
poetiska ord söka tonen tro på stjärnan
fryser fryser fryser jag fryser fryser fryser
detta är inte poesi inte litteratur inte nåt satans ämne alls
och nejdå jag är inte arg inte alls och inga tårar här inte
sträcka på ryggen starka ben och djävlar anamma men detta vet jag vad heter
för det heter ordgråt utan tårar
det heter skrik utan ljud
det heter
men jag fixar det här
no problems
och sen alla alla alla alla dom drömmarna
men det finns ju en mening med det där
så
det var inget
"Nej,det är ingenting", sa jag!
Som det kan kännas ibland.



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar