Här sitter man och funderar.Då som nu.Om man nu inte blir så mycket klokare så manar tankarna iallafall till eftertanke och till vidare filosoferande.Mediterande är också något mycket viktigt.Men det tänkte jag prata om en annan kväll. Idag när jag var ute och gick i utkanten och kände snöflingorna sakta dala ned på mina skor så kom en en plötslig önskan över mig.En lust för grönt. Nu har jag ju inte längre någon trädgård men jag skulle vilja ha en grönskande balkong. Man kan försöka hitta fästen någonstans för blommor så de kan hänga liksom och sen några balkonglådor med blå,lila,röda blommor och mycket mycket grönt.Jag tror regnen doftar regn i stan med och man kan odla örter i små krukor. 
Fast här i stan skulle det regna rakt in,tror jag och man har inte så mycket frihet som när man har sin egen lilla boplats.
På ett café låg en tidning
och skräpade och jag bläddrade igenom den bara så där lite förstrött. Det fanns bl.a en artikel om det fina och viktiga i att hedra de kära som har gått bort. Någon skrev att de är ju med oss här i det dagliga livet också så man kan ge dem blommor hemma lika gärna som vid en sten.Det är faktiskt så att jag känner mig lite vilsen när jag står där vid stenen och pratar med dem. För det mesta har jag haft vilda blommor med mig. Och efter en stunds småpratande brukar jag säja..nu så går vi hem. En gång följde två fjärilar med mig hela vägen hem .De var där vid stenen hela tiden och när jag gick så följde de med,fladdrande med vackra vingar runt mig hela vägen.Och när jag sedan gick in i huset så visste de hur jag skulle kunna se dem igen för jag såg dem strax igen högt däruppe bland blommorna på balkongen. De stannade där länge. Ibland undrar man över saker och ting. Och sen är det våra djur. När min hund,min vän...gick bort sörjde jag så djupt och länge. Det blir nog så om man inte får ta avsked.Av en ren tilfällighet råkade jag se en bild på nätet och det var som om den var målad direkt ur en dröm jag haft. Det var bara en enda gång....trots alla dessa tankar och alla de tårarna så var det bara en enda gång som jag drömt om honom. När jag vaknade var allt lugnt,drömmen var lugn och ganska kort. Men nu efter att en väninna har haft sin sorg att gå igenom då hon miste sin hund så pratades det en del om Regnbågsbron.Det var ju inget nytt men jag har kanske inte fäst mig särskilt därvid.Regnbågsbroar är vackraste önskningar och jag önskar också att de finns. I min dröm...det var flera år sedan...mötte jag honom vid en å och det fanns en bro att gå över men det fick jag inte. Jag stod på andra sidan och kallade hans namn och var så glad att se honom.Han mådde bra.Viftade på svansen och stod där och såg på mig.
Men jag kunde inte gå över den bron.
jag älskar dig
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar