Det är faktiskt riktigt roligt att ha en blogg. För flera år sedan var det någon som frågade mig om jag hade en sådan men näää....det vore ju som att skriva dagbok på nätet,tyckte jag. Dagböcker behåller man för sig själv. Och det gör jag. Men jag har upptäckt att man kan ju välja vad man vill minnas och skriva om. Och det finns så många minnen som jag faktiskt är glad att ha och dem bär jag gärna i hjärtat och en del skriver jag om här.
Så var det Earth Hour igen och liksom andra år släckte vi ned och deltog i manifestationen. Fast den här gången var jag ensam och det var också en upplevelse att sitta med ett tänt ljus i mörka rum. Någonstans djupt i hjärtat mitt bor en längtan att bo nära naturen,att äga en vedspis och koka kaffevattnet över öppen eld. Det bor en längtan om att leva med hundar och katter och andra djur. En längtan efter skapande,färger,doften av olja och terpentin,av rökelse och skogsvindar.Drömmen om en egen trädgård. Egentligen är det en dröm om det som var. Jag levde ju så. Nästan,så när som på vedspisen.Men kakelugn hade jag.
Om en hund knackar på min dörr ska det vara en st:Bernard och han ska heta Vincent. Mina läppar har inte formats kring det namnet länge nog.
Egentligen har jag inte en aning om jag tänker "dela" de här skriverierna eller inte och jag vet inte riktigt hur man gör heller. Nu ska jag ringa min bror. Han har förlorat ett ben och han har så ont.Tänker på honom varje dag.
Min livskompanjon har också ont. Då en ny läkare läser hans journal tror man ofta att denne patient må vara en nedbruten man. Och förvånas sedan stort då de möter honom. När de möter den livliga och kärleksfulla blick som han har och märker den obändiga spirit och vilja som finns inom honom blir de själva inspirerade. Hur orkar du?,undrar man med stor förvåning.Många blir intresserade då han berättar om sina olika intressen och inte minst den kulturförening som han startat och driver sedan många år tillbaka.En idé till en ursprungs kulturförening som har sina rötter djupt i hans egen födelse,familj och i en släkthistoria där olika kulturer möts.Den här föreningen fick efter hundratals möten tillsammans med en skicklig projektledare och intresserade medlemmar stöd från EU och ett berg i Hälsingland blev utsett att bli den plats där Free Spirits of Sweden skulle ha sitt fäste. Idén var att intresserade frivilliga,arbetslösa och människor med olika samhälls/sjukdomsproblem här skulle få en chans att komma ut bland människor och om de ville skulle de kunna vara med om att bygga detta centrum.Här skulle allt vara handikappvänligt och välkomnande för alla människor,sjuka som friska. En plats för alla konstnärliga inriktningar och varje år skulle festivaler äga rum här.Mannen jag pratar om hade kontakter från Autraliens aboriginer, the natives från Amerika till medicinmän,filosofer och spiritualmen från olika delar av världen. Våra egna samefolk var också representerade liksom en del av de gamla svenska traditionerna. Ritningarna var klara och alla gav sitt bifall till denna strålande idé och bygget kunde påbörjas. Det var bara en liten detalj som inte var som det skulle och det var medlemmarnas plötsliga begär efter att få viktiga poster och bra löner redan från början. Så var det aldrig sagt. Föreningen är och var en ideéll förening och ett äkta intresse för att göra något gott i världen var en grundläggande bit för att kunna bygga upp detta center. Tyvärr rasade hela drömmen p.g.a medlemmar som inte kunde vänta med sina tjänster och löner. Därmed lades projektet på is.
Men det är härligt när människor har drömmar och eldsjälar som den här mannen behövs i vår värld.
Han är fortfarande lika hängiven och arbetar fortfarande på sin idé trots alla motgångar.
forts följer.
Men den här påminnelsen borde finnas i varje hem.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar