Viva la Paris

                                                                         

I mina fotoalbum hittar jag små skatter,väl bevarade och även gömda i mitt hjärta. Ikväll fick jag en plötslig lust att göra en liten minnestripp till Frankrike och jag tror jag väljer den gången vi besökte Paris.

Den sommaren åkte vi bil från Tyskland och vidare genom landet tills vi nådde France och det var en het solig sommar och allt kändes spännande. Eftersom Paris alltid varit en stad jag velat besöka och som på något underligt vis stått mig nära så var förväntningarna höga..Kanske har det något att göra med tidigare liv? Vid flera mycket speciella tillfällen har man sagt mig att jag en gång skulle ha levt i 1700-talets Frankrike . Min livstid slutade kanske inte så bra den gången men jag tror att jag skriver om detta vid ett annat tillfälle.

Nu var det sommar och vi skulle besöka kärlekens stad. Som den drömmerska jag är hade jag så klart drömt om en tid i Paris,men det måste ha varit i början av 1900-talet som den drömmen utspelade sig. Där såg jag mig leva mitt i Paris, i en enkel lägenhet och jag hängde ut genom fönstret och pratade och skrattade med folket nere på trottoaren. Ett torg sjudande av liv på andra sidan gatan. Frukter,grönsaker och människor överallt.Men ingenstans i denna stora levande stad fann jag några rester från den drömmen men däremot så befann vi oss mitt i en dröm i självaste Nuet. I Paris kör alla bil väldigt fort och här har man liksom sina egna regler beträffande trafikvett. De flesta kontroverser utreddes på gatan under hetlevrade gester och ett intensivt disskuterande.Och nästan alltid slutade det med att man klappade varandra på axeln,omringade av folk som stannat upp och visat sitt intresse för problemet. Paris är verkligen känslornas stad. På alla vis.

Vi fann vårt hotell,gjorde oss hemmastadda och sent på kvällarna kunde man höra människor prata och skratta och det var en baglady som kom den vägen varje kväll då mörkret sänkte sig över staden. Hon måtte ha varit en mycket hetlevrad kvinna för vi hörde hennes mycket egensinniga och ensamma monologer eka mellan husen även då resten av staden verkade ha tystnat lite. Hon var klädd i trasor och bar tunga mystiska säckar på ryggen. Varje morgon bjöd hotellet på frukost och då och då  hämtade vi upp smörgåsar och kaffe på rummet. Men oftast försov vi oss och begav oss ut i den myllrande staden på jakt efter ett café någonstans. Och sådana fanns det många. Ibland hade vi turen att få nybakade bröd och de flesta känner väl till fransmännens goda baguetter med olika slags ostar på ett fat bredvid. Paris har så mycket att erbjuda,så mycket att se och vi måste ha gått flera mil.Ibland tog vi metron men det var trots allt roligare att gå. Man hinner se så mycket.

                                                                           Och naturligtvis besökte vi Notre Dame.

                                                                                                   

Notre Dame, katedralen som ligger i hjärtat av Paris. Byggnaden är ett mästerverk från 1200-talet och av gotisk art. De utsmyckade kyrkfönstren,de här respektingivande,något skrämmande takstatyerna och katedralens storslagna byggnadsverk, ger verkligen ett starkt intryck och man färdas lätt tillbaka till en mystik som bevarats här och som berör på djupet.     

     

Vi såg inte till Ringaren av Notre Dame fast jag svingade mig i de grova repen som han gjorde då när klockorna dånade över staden. Den godhjärtade Quasimodo hade en enorm utsikt iallafall. Han och den Vackra Esmeralda satt säkert här någon stjärnklar natt och såg ut över sin älskade stad.

Vackra gamla stad!

Det finns så mycket att berätta om denna stad och vår resa men det är nästan som om bilderna talar för sig själv?  Eiffeltornet i bakgrunden besökte vi också så klart och utsikten var enorm. Det är sådant man aldrig glömmer. Här sitter jag och vilar en stund i solen efter att ha besökt många många små olika gallerier,caféer och de mest utsökta parker i fullaste blom.

                                                                                                                  

   Moulin Rouge är ju ett måste och Henri de Toulouse Lautrecs andeväsen tyckte iallafall jag svävade som ett stjärnfall över platsen.                                                                                           http://www.lautrec.info/

 Och ifrån tankarna på Toulouse Lautrec och konst i alla dess former så vilken plats är då mera lockande än just Louvren? Entrén här får stå för min lilla presentation. Att välja bland alla de målningar som hänger på dessa väggar tycker jag vore svårt. Men Louvren är inte något konstmuseéum man går igenom på en dag. Det finns så otroligt mycket att se och det är så otroligt stort. Men framför Leonardo Da Vinci stod jag andlös och jag såg Mona Lisa le mot mig och jag såg verk av många av de stora mästarna.Michelangelo,Rembrandt och Vincent van Gogh för att verkligen göra stora språng i tiden. Ah,Louvren! Tänk,att ändå få bo i Paris!     

                

                                                                           Sacre Coeur mitt i Mont Martre

Heliga hjärtats basilika kallas denna vita skimrande byggnad högt däruppe på Mont Martre kullen. Basilikan står där uppe som ett riktmärke och vägvisare för de som möjligen gått vilse på Paris myller av gator. Ståtlig är den,underskön och majestätisk och utsikten däruppifrån är också breathtaking. Många är de besökare som vandrat uppför dessa trappor och här levde och skapade så många av 1800_1900-talets alla konstnärer. Mont Martre  är konstens kvarter och mest tyckte jag om de äldre delar vi besökte.Vilken känsla!

Här vibrerar det av inspiration!

     Det kan ta många timmar att åka ut ur Paris. Och ännu längre om man inte känner till staden riktigt. Vi tyckte nog vi hade åkt långt under den heta solen i all denna trafik innan vi slutligen nådde Fontainblue och det fanns väldigt mycket att se även här. Vi åkte igenom småstäder,gick på byvägar och nådde en helt underbar skog. På vägen fann vi också denna plats.

                                                   

 Gamla platser,outforskade ställen och sen den här gamla kyrkogården.Här ville jag stanna länge,minns jag. Atmosfären var romantiskt   skrämmande och vacker på ett sätt som närmast var poetiskt.

Nästa dag regnade det i Paris. Vi satt på café och bara njöt av dagen.I en gammal antik affär någonstans i en bortglömd gränd köpte jag ett smycke med astrologiska tecken på och längst innerstadens milslånga trottoarer gick jag i små boutiquer och såg hattar och annat jag gärna ville ha. Sedan kan man fika i några av de grönskande parkerna också och gräsmattorna är stora och många. Paris är en levande stad och jag älskar Paris!

          C`est formidable!