Fjäderpennan

onsdag 6 april 2011

vad ska det heta det här som jag nu gör?


Skrivna ord. Saknar hanskrivna ORD.

Jag tyckte om att rita och måla kort till människor.Kort med små budskap i.
Länge sedan.
jo,jag tror det kallas för att öppna kistorna uppe på vinden.Jag tror det kallas för att söka efter en väg
tillbaka. Kanske sitter jag rent av och pratar med mig själv?
Det gör jag gärna för det är så viktigt att man inte är rädd för att vara ensam med sig själv och
det är viktigt för mig för vem ska annars ta mig vid handen och leda mig rätt?
Vissa saker sker inom en.Och Därinne är det bara jag.Eller du.Om du gör som jag.

Som jag älskade att måla.Att kunna utrycka mig. Och när jag öppnar de här bortglömda gamla kistorna
på vinden så blir jag nästan överfallen. De "pratar" i mun på varandra,de har något att säga. Hjärtan kan verkligen gråta.
Andas djupt.
Tänk om jag kan?








        

Inga kommentarer:

Det var en gång....

En sanning