Igen betyder ju ja på ungerska,så...Ja. Kanske skulle jag visa och berätta lite till om resorna till Ungern. Det här med att scanna av gamla foto var faktiskt jätteroligt. Lite svårt att välja bara för jag har alltid tyckt om att fotografera.
Men jag kan berätta att folket i Ungern är väldigt öppna och pratsamma och de är mycket gästfria.Man älskar att sitta tillsammans och prata eller helt enkelt liksom bara vara. Ibland kunde tio till femton personer sitta tillsammans kvällarna igenom och bara umgås. Man brukade inte titta på TV. Internet fanns inte. Skulle musik spelas så hade man egna fioler.
Här tycker människor om att samlas tillsammans och bara trivas i varandras sällskap. Jag tyckte om den avslappnade stämningen och hur lätt man har att skratta tillsammans.
Här hade man också tillfälle att lära sig laga mat om man så ville. Jag vet en speciell kvinna som brukade gå ut med sin korg på armen tidigt på morgonen för att besöka marknaden. Här köpte hon nyplockad frukt och fräscha grönsaker av alla sorter. Men egentligen brukade maten förberedas redan kvällen innan. Framförallt om det gällde den vegetariska biten.
I sitt lilla kök lagade hon så mat åt hela familjen och som sagt,förberedelserna började redan kvällen innan och efter marknadsbesöket fortsatte arbetet i köket tills allt var klart.Och det brukade vara lagom till middag.Det var väldigt gott och jag älskade vitlökssmaken,stark paprika och kryddor som fick ögonen att tåras.
Ät lite mer,bad hon och bjöd av grytorna,sträckte fram de obligatoriska bröden och undrade leende om jag tyckte det var gott. Och det gjorde jag.Det ungerska brödet är utan socker och mycket godare än det vi tex. har i Sverige. Jag tyckte mycket om den här gamla kvinnan.Hon hade så mycket att berätta och sen hade hon så vackra ögon. Godheten strålade ut ur dem. Ja, hon och jag pratade mycket. Hennes namn var mycket vackert och ett av dessa namn var NagyMama.
Ibland åkte vi ut på stan med den egna bilen eller så kunde det hända att vi åkte med ungerska vänner. Ofta blev det då med de små ryska bilarna,kallade trabanter. Men det gick det också, trots att det kändes som att åka mycket fort med en liten traktor som puttrade,skakade och krängde. Avgaserna låg som en dimma över hela staden. Men jooo...minsann.Jag har åkt trabantbil! *Stolt*
Fast sedan fanns ju spårvagnarna. De brukade vara fullpackade med folk och här gällde det att vara snabb. För man måste kasta sig in i kön och få tag i något att hålla fast i för att säkert komma med innan spårvagnen satte sig i rörelse igen. Här gick det undan och man hade inte tid att vara artig här. Då stod man nog kvar ensam på gatan medan spårvagnen tuffade iväg.Ibland hängde människor utanpå spårvagnen och behövde på så vis inte trängas i köerna.
(Villamos betyder spårvagn)
(spårvagnsbiljett)
Jo,jag är en samlerska och sparar på små minnessaker som om de vore värdefulla.Och det är de också. För mig. Det finns väl ingen Budapestturist som inte besökt den här platsen och så gjorde ock vi. Ungerns frihetsgudinna står häruppe och ser ut över staden..
Nej,jag tyckte inte om att åka i den här stolen! Minns den med skräckblandad förtjusning men då, just den dagen var paniken nära. Och allt högre och högre gick färden.Det var inte inne i staden utan någonstans i detta land där man kunde ta sådana här små turer upp bland
bergen där luften var svalare och där man kunde gå runt och meditera lite i lugn och ro. Men den här gungande stolen gav mig spader!
Men Pariserhjulet åkte vi och det tycker jag om.Berg och dalbanan var närmast antik men vi åkte den också. Jag tycker om tivoli! Och på hemvägen kunde man köpa blommor.Oh! dessa vackra blommor! Ett typiskt inslag i stadsbilden och jag köpte blommor varenda dag!
Och sedan var det kaffedags.Jag har alltid varit en kaffe käring och tyckte ungrarnas lilla kaffeskvätt längst ned i glaset var mycket snålt tilltaget.Ibland köpte jag flera expresso på en gång och hällde i samma glas.Fast det måste ha varit rena kaffebomben och jag fick många tillsägelser att så får man inte göra. Men gjorde det ändå. Men fick många ogillande och förvånade blickar. Men vad gör man inte för en stunds kaffedrickande i lugn och ro efter flera timmar ute på stan? Ibland fick jag nöja mig med läsk och det behövdes för det brukade vara väldigt varmt ute under den stekande solen. Det finns otroligt tjusiga badhus här och de är vida berömda. Man tas emot av en bestämd kvinna med jättearmar. De blir så där starka efter allt masserande. Här finns sedan olika slags bad och man kan välja allt från det turkiska badet till hälsobad och ett sådant besök kan ta många timmar. Om man behöver naturliga hälsobad finns det också att få i detta land. Man steg ned i rena källor ute i naturen och många människor reser dit för att bli botade från olika krämpor.Det var skönt och mycket uppiggande.
Med en bild från tunnelbanan vinkar jag adjö för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar